Äntligen i handen! / At last in my hand!

In my English nutshell:
My new book is published! It title, literally translated to English:
The women, the man, the time-spirit and the free thought.

Den 8 april berättade jag att manuskriptet lämnats till förläggaren som för övrigt heter Valentin Sevéus. I morgon eller övermorgon kan jag ha det första exemplaret i handen. Det är för väl!

I övermorgon, fredag den 21, far nämligen Evelyn och jag till årsmöte hos Fredrika-Bremer-Förbundet, och det förbundet har jag berättat en del om i boken. Det börjar med att jag som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund 1959 valde jämställdhet till mitt profilkrav – och det fick jag möjlighet att tala om det för hela svenska folket tack vare Fredrika Bremer.

Då fanns ännu bara en tv-kanal. och den hade ett så starkt nyhetens behag att en stor del av befolkningen såg programmen. I ett program lät denna mäktiga television Fredrika Bremer uppstå från de döda och förhöra mig om bland annat arbetet för jämställdhet. Bättre genomslag kunde jag inte få för mitt krav.

Senare publicerade jag i förbundets tidskrift Hertha resultatet av en undersökning jag gjort om något fullkomligt absurt som ännu fanns vid den tiden. Det absurda var att majoriteten av alla platsannonser i svenska tidningar sorterades in under de könsuppdelande rubrikerna

Manliga lediga platser respektive Kvinnliga lediga platser

liksom motsvarande för de platssökande. De flesta människor tvingades alltså att leta efter "manliga" eller "kvinnliga" arbeten eller att erbjuda sig för sådana.

Med det numret av Hertha i handen lyckades jag övertyga Dagens Nyheters vd liksom annonschefen att slopa rubrikerna. Det gjordes 1963, och övriga tidningar följde snart efter. Det blir roligt att delta i Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte med den nya boken i handen!

Som jag berättade den 8 april utlöstes arbetet på boken av att vårt yngsta barnbarn för drygt tre år sedan ställde frågan:

”Vad har förändrats mest se’n du var barn?”

Under arbetet har jag kommit på flera lika viktiga frågor, och vad jag iakttagit om dem framgår av bokens titel. Här är skälen till att titeln kommit att lyda som den gör:

Kvinnan, ...
är vad jag som ytterligt lillgammal och nyfiken pojke märker mest när jag 1933 börjar spionera medvetet på de vuxna. Mamma är husets herre, Mormor och Farmor mina bundsförvanter, Farmors mor är den alla ser upp till i släkten.

mannen, …
tror jag i början är som Pappa, alltså någon som det är roligt att leka med när han kommer hem från sjön. Men jag ser snart att det finns pappor som är husets herre och mammor som tvingas be om hushållspengar.

tidsandan …
och människors vilja att gå upp i den börjar jag märka tidigt. Flickor får t ex inte bli ”för många” på läroverken. Jag skriver min första skoluppsats i ”kvinnofrågan” 1943.

… och den fria tanken.
Kravet på jämställdhet stämde med tidsandan när det ställdes. Jag började dock märka att det finns bevisade fakta om kvinnor och män som absolut inte får spridas. Det är "reaktionärt" att nämna dem, till och med för liberaler som normalt är positiva till både vetenskap och tankefrihet.

Jag insåg så småningom att tidsandan ibland hamnar i direkt konflikt med den fria tanken och berättar i boken om flera exempel på att de har inträffat även under arbetet för jämställdhet.

"Fira Europadagen 9 maj med oss!"

Glad inbjudan till "Europabrunch" den 9 maj kl 14-16. Inbjudarna är Folkpartiets ledamöter i Europaparlamentet, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström. Europaminister Birgitta Ohlsson medverkar.

Inbjudarna påminner om det europeiska projektet som en unik framgångssaga i fredsbygge, demokratisering, demokrati, ekonomisk utveckling och samarbete över gränser. "Det är verkligen något att fira!"

Men, men ... hur många begriper det? Mina tankar går till den bestörtning jag upplevde i början av 1946 när jag läste vad majoriteten kvinnor hade svarat i en Gallup-undersökning. De hade fått frågan vilken händelse 1945 som de hade ansett var viktigast.

Det året hade det tyska riket kollapsat och dess förintelseläger öppnats. Miljoner människor i Östeuropa hade fördrivits från sina hem. Brandbomber hade ödelagt stora delar av Tokyo. Atombomber hade dödat nästan lika många människor i Hiroshima och Nagasaki. Det hade blivit fred. FN hade bildats.

Majoriteten av tillfrågade svenska kvinnor hade ansett att den viktigaste händelsen det året var att ransoneringen av kaffe hade upphört. Fram till det svaret hade jag varit övertygad om att en värld som styrdes av kvinnor skulle bli bättre än den mansstyrda. De svenska kvinnornas svar på frågan om 1945 hade fått mig att undra om det är könet som är viktigt eller om det är bildningen och sinnets horisont.

Min undran har under de följande sex årtiondena övergått till visshet. Det är bildningen och sinnets horisont som är det viktiga – och det har inte minst märkts när det gäller inställningen i Sverige till Europa-samarbetet.

Jag har haft tillfälle att följa utvecklingen som informatör och pådrivare – och som observatör av vad som händer i Norge där själva ordet "union" länge styrt tänkandet och utfallet av folkomröstningar. På 1950- och 1960-talen var en av mina uppgifter att informera om den kommande Europamarknaden. Så tillkom uppgiften om vad man inom EEC gjorde mot diskrimineringen av kvinnor, t ex lagar om likalön.

Sedan dess har mitt intresse aldrig släppt, och det har jag markerat med att på mitt balkongräcke ha två fästen för fasadflagga. På högtidsdagar kan jag alltså sätta både EU-flagg och svensk flagg. Men då och då har jag blivit påmind om min bestörtning över Gallup-svaret 1946. Alla har inte tillräcklig bildning och tillräckligt vid horisont för sitt sinne.

Alltså, alla liberaler med bildning och sinnets horisont: delta den 9 maj! Det ger er möjlighet att argumentera bättre för vad EU verkligen är och betyder.

"Europabrunchen" äger rum i Stockholm, på Restaurang Viktoria i Kungsträdgården.

Anmälan senast 3 maj! Klicka

http://www.anmaldig.nu/europadagen