Kära Kari! Käre Odd!
Bröllop 1949 gav en utsökt god årgång. Att ni inbjudit till denna fest idag är ett bevis för det. Ett annat är att två par bland gästerna också gifte sig 1949.
Även unga och purunga är med här på festen. Då vill jag ge glimtar från vår värld var 1949. Den var nämligen en helt annan än den vi lever i nu.
1949 kunde ingen lägga fokus på någonting, inte ens stort fokus. Fokusera då, det var bara att ställa in avståndet i en kamera.
Nyckelordet 1949 var skyldigheter. Ordet skuldbelägga slog igenom först årtionden senare. Det var när människor i ropet blivit rädda för personligt ansvar.
1949 fick inte barn i årskurs 1 en färgläggningsbok, ”Barnets Rättigheter”. Den boken får barn idag men de får ingen bok ”Barnets Skyldigheter”.
Ingen uppmanades ännu att förverkliga sig. De som hade vett förkovrade sig och stretade på som Kari och Odd har gjort.
Ordet snällism fanns inte. Tanken att ingen borde utsättas för krav fanns men hade ännu inte spritt sig och blivit en av de dominerande i samhället.
Personlig integritet hade vi inte hört talas om, vi bara höll på vårt.
Kränkningar hade vi heller inte hört talas om – vi bara märkte att vissa människor bar sig illa åt. Men så hade vi ju aldrig i skolan fått fylla i en enkät med bl a den här frågan: kände du dig kränkt senaste veckan?
Agenda var något okänt. Ingen satte agenda eller ställde något på den. De människor satte mål som begrep att mål behövdes. På möten utgick man från en dagordning.
Vi som gifte oss 1949 hade ännu inte hört uttrycket ”ha sex”. Vi visste att ”idka könsumgänge” var det officiella uttrycket men så rakt på sak var vi inte i dagligt tal.
Sex år efter Kari och Odds bröllop uppträdde emellertid en profet för en ny och ohämmad attityd. Det var Agne Mykle. Han frågade:
”Hvorfor ska en være nøtt å elske for å elske?”
Sedan kom pillret och gjorde det möjligt att använda könsumgänge som sällskapsnöje. Då kom uttrycket ”ha sex” som en gåva – inte från Himlen men från engelskan.
1949 var modellen mamma-pappa-barn något att sträva efter och en skyldighet att utveckla till en god uppväxtmiljö och ett gott liv.
2009 finns det fiender till den skyldigheten. Alla har rätt leva ihop på sitt sätt. Det är ett stort framsteg. Just modellen mamma-pappa-barn angrips emellertid av en del människor.
De angriper er modell med ord som inte fanns 1949. Som de ser det har ett par som hållit ihop inbördes och med sina barn ägnat sig åt kärnfamiljsfrosseri.
Kära Kari! Käre Odd!
Sättet att idag fira ert bröllop för 60 år sedan visar att ni inte bara odlar kärnfamiljen, ni odlar också vänkretsen. Evelyn och jag är djupt tacksamma för att få tillhöra den.
Låt oss alla skåla för brudparet!
Detta var ett av många tal när Kari och Odd Egeland den 3 september firade sin 60-års bröllopsdag med barn, barnbarn och vänner vunna under hela livet.
