Feminist är ett signalord – inte en legitimation
Tidigare inlägg på debattsidan hävdar att en liberal måste kalla sig feminist. Detta är något Göran C-O Claesson vill belysa från flera synvinklar.
Liberaler reagerar olika på beteckningen feminism. Det finns medlemmar hos oss som stolt kallar sig feminister och andra som avstår från att sätta den ”etiketten” på sig.
Det finns aktiva inom Liberala Kvinnor som hävdar att en liberal måste ”öppna ögonen” och bli feminist. I senaste inlägget på det temat uppmanas fler liberaler att ”ta på sig genusglasögon” och hålla med om ”att kvinnor är underordnade män”.
Själv har jag hållit ögonen öppna sedan länge – och öronen. Med mina ögon har jag sett att det sedan 1960-talet utvecklats allt fler sorters genusglasögon och att dessa ger helt olika bild av verkligheten.
Med öronen har jag uppmärksamt lyssnat på många olika kvinnor och då förstått att de reagerar högst olika på ordet feminist.
Är du feminist?
Jag växte upp i ett sjöfolksmatriarkat, började skriva uppsatser om orättvisor mot kvinnorna på 1940-talet och har sedan på olika sätt arbetat för jämställdhet.
Till slut har jag skrivit ned vad jag har iakttagit och funderat på i ett manuskript som nu studeras på ett förlag. I manuskriptet berättar jag bl a vilka svar jag fått från olika kvinnor när jag ställt den här frågan till var och en av dem: Är du feminist?
Olika definitioner
Svaren placerade kvinnorna längs en skala. I ena ändan de som valt en egen väg för att gå framåt, t ex avancerat på områden där det varit enbart män eller där män dominerat.
Bland dessa kvinnor var Nej det vanligaste svaret, ibland med tillägget absolut inte!
De som svarade Ja gjorde det alltid med ett tillägg som talade om vilket betydelse av ordet feminist som de tänkte på.
De var positiva till jämställdhet och lika möjligheter men menade att ordet feminist kunde tolkas på andra sätt.
I andra ändan av skalan placerade sig politiskt aktiva unga kvinnor.
De har utsett feminism till ”sin” fråga ungefär som när jag själv valde jämställdhet som mitt profilkrav när jag blev ordförande i FPU 1959.
Närmast dem på skalan var kvinnor som inte verkar tro särskilt starkt på sin förmåga, uppfattar sig vara offer och väntar att hjälpen skall komma genom ändrade ”strukturer”.
Feminismens historiska insatser är viktiga, för övrigt utmärkt skildrade i NU-serien Liberala Feminister. Detta gör det sakligt motiverat att använda ordet feminist som ett signalord, definierat som i SAO. Därmed är det emellertid inte alls problemfritt att sända den signalen i alla riktningar. Alla slår inte upp ordet i SAO!
Tre huvudproblem
Problem 1: Många associerar ”feminist” med S- och V-politik som håller kvar människor i rollen av offer.
Det är inte någon bra association för medlemmar i ett liberalt parti som vill ge individen ansvar och värva självgående människor.
Problem 2: Det finns mycket olika slag av feminister. Likhetsfeministerna fick makt under S-regeringens tid och förföljde då särartsfeminister.
Nu känner sig queerfeminister angripna av centralfeminister.
Den som vill använda ordet feminist tvingas att tala om vad som läggs in i ordet och tydligt tala om vad som inte läggs in.
Problem 3: Många människor undviker att kalla sig feminist därför att de inte vill hamna i fel sällskap, t ex Gudrun Schymans, eller i tvivelaktigt, t ex Göran Perssons.
Flera jag intervjuat har misstänkt politiker för röstfiske om de kallar sig feminister utan att först meritera sig på något sätt med arbete för jämställdhet.
Vad säger kraven?
Att kalla sig ”feminist” är i praktiken att säga: jag ser att det finns vissa svåra samhällsproblem som handlar om förhållandena mellan könen, och jag arbetar för att angripa de problemen.
Så långt tycks detta stämma för alla feminister. När det sedan gäller definitionen och analysen av problemen liksom sättet att angripa dem, delar feministerna emellertid upp sig i mycket olika grupper.
Kravet att alla liberaler som vill arbeta för jämställdhet skall sätta på sig genusglasögon och kalla sig feminister säger ingenting om arbetet de i så fall skall utföra.
Det är bara ett krav på att de skall använda samma signalord som kravställarna.
Föreställningen att en liberal måste vara feminist är kusligt likt kravet i slutna samfund på att alla måste uttala samma trosbekännelse.
Göran C-O Claesson
