Är du feminist?
Än en gång kan vi liberaler märka att det bland oss själva finns olika inställning till feminism. Det finns kvinnor som stolt kallar sig feminister och andra som avstår från den etiketten. Det senaste exemplet jag lagt märke till är att Liberala Kvinnor har uppmanat vår riksdagsledamot Camilla Lindberg att ”öppna ögonen”.
Själv har jag hållit ögonen öppna – men också öronen. Då har jag lagt märkte till att olika kvinnor reagerar högst olika på ordet feminist när det gäller dem själva och vår egen tid.
I ett par år har jag arbetat med att skriva ned vad jag varit med om och funderat på under mitt arbete för jämställdhet. Manuskriptet är färdigt och har arbetstiteln ”Kvinnor och män iakttagna 1933-2009”. Det tidiga årtalet förklaras av att jag var ytterst lillgammal och studerade de vuxna från fem års ålder. Genom att växa upp i ett sjöfolksmatriarkat med en mor som ville göra sina pojkar ”mer som flickor” hade jag onekligen intressanta ting att studera.
Ett avsnitt i min bok berättar om vilka svar jag fått från olika kvinnor när jag ställt denna fråga till var och en av dem: Är du feminist?
Svaren placerade kvinnorna längst en skala. I ena ändan kvinnor som funnit en egen väg för att gå framåt, t ex avancerat på områden där det varit enbart män eller där män dominerat. Bland dessa kvinnor var svaret Nej det vanligaste, ibland med tillägget absolut inte!
De som svarade Ja gjorde det alltid med ett tillägg som talade om vilken betydelse av ordet feminist som tänkte på. De var positiva till jämställdhet och lika möjligheter. De menade tydligen att ordet feminist riskerade att tolkas på ett annat sätt.
I andra andan av skalan placerade sig politiskt aktiva unga kvinnor som tydligen valt feminism som ”sin” fråga ungefär som när jag själv valde jämställdhet som min profilfråga när jag blev ordförande i FPU 1959.
Närmast dem på skalan var kvinnor som inte verkade tro särskilt starkt på sin förmåga, uppfattade sig vara offer och förväntade att få hjälp genom ändrade ”strukturer”.
Feminismens historiska insatser är viktiga, för övrigt utmärkt skildrade i NU-serien Liberala Feminister. Detta gör det sakligt motiverat att använda ordet Feminist som en flagga i marschen – men därmed är det inte problemfritt att använda flaggan.
Ett första problem är att feminism ofta associeras med S- och V-politik som håller kvar människor i rollen av offer. Det är inte någon bra association för ett liberalt parti som strävar efter att ge individen ansvar.
Ett andra problem är att det finns olika slag av feminister. Likhetsfeministerna fick makt under S-regeringens tid så att särartsfeminister kunde förföljas. Nu kan queerfeminister känna sig angripna av centralfeminister.
Den som vill använda ordet feminist blir alltså tvingad att förklara närmare vad som läggs in i ordet och tydligt tala om vad som inte läggs in.
Göran C-O Claesson
