Unikt ledarskifte på kopieringsjätte

Svenska Dagbladets korrespondent i USA, Karin Henriksson, berättar idag en nyhet från Xerox-koncernen som alla intresserade av jämställdhet bör läsa. Koncernens chef, Anne Mulcahy, en av Barak Obamas rådgivare under valkampanjen, avgår sedan hon lyckats få skutan på rätt köl efter alla omstruktureringar i teknikrevolutionens spår.

Anne Mulcahy började som säljare 1976. Jag var vid den tiden informationschef i svenska Xerox och gjorde just det året en resa i koncernens amerikanska värld. Jag fick då klart för mig hur oerhört mycket längre koncernen hunnit i fråga om jämställdhet jämfört med det svenska bolaget och Sverige överhuvud taget.

Massor av serviceingenjörer, säljare och chefer var kvinnor när det svenska bolaget ännu bara hade män på de posterna. Amerikanska Xerox hade dessutom ett väl genomtänkt program för jämställdhet. Man hade t ex insett att kvinnor inte söker befordran lika lätt som män och såg till att detta inte skulle ligga dem i fatet. Vidare vidgades rekryteringen av chefer genom att fler uppgifter än tidigare förklarades vara "trampolinjobb" för befordran.

Så snart jag kommit hem, började jag arbeta för ett jämställdhetsprogram även i Sverige, och tack vare en förstående vd och goda bundsförvanter kom det till stånd. På inspiration av det amerikanska programmet ålades chefer att spana efter talanger även bland kvinnor, och ledningen åtog sig att rekrytera folk även bland andra än säljare.

Detta var i och för sig värdefullt, men sedan hände något som gav helt nya chanser för kvinnorna. Det var ordbehandlingen. Ännu var det "kvinnogöra" att slå på tangenter. Jag var ensam man vid den första kursen i ordbehandling, och länge var det ytterst få andra män som vågade bänka sig bland kvinnorna.

Snart visade det sig att kvinnorna som behärskade ordbehandling kunde bli goda säljare av datorer för ordbehandling. Plötsligt fanns det kvinnor i säljarkåren, den enda som företaget förut rekryterat chefer från. De kom precis som Anne Mulcahy att avancera – men inte lika långt. Sverige ligger ju en bra bit efter USA i fråga om kvinnor på ledande befattningar.

Anne Mulcahy efterträds av Ursula Burns. Hon är den första svarta kvinna som leder ett företag noterat på New York-börsen. Hon finns redan i koncernens ledning och började i Xerox som praktikant 1980. Det finns förväntningar på henne att hon skall bli för näringslivet vad Condolezza Rice blev för politiken.

Må svenska företag ta detta som en utmaning! Må svenska politiker ta utnämningen som en tankeställare! Anne Mulcahy och Ursula Burns har avancerat till toppen utan kvotering.

Är du feminist? Liberaler svarar olika.

En notis i Tidningen NU nr 18 har fått mig att sända följande inlägg till redaktionen:

Är du feminist?

Än en gång kan vi liberaler märka att det bland oss själva finns olika inställning till feminism. Det finns kvinnor som stolt kallar sig feminister och andra som avstår från den etiketten. Det senaste exemplet jag lagt märke till är att Liberala Kvinnor har uppmanat vår riksdagsledamot Camilla Lindberg att ”öppna ögonen”.

Själv har jag hållit ögonen öppna – men också öronen. Då har jag lagt märkte till att olika kvinnor reagerar högst olika på ordet feminist när det gäller dem själva och vår egen tid.

I ett par år har jag arbetat med att skriva ned vad jag varit med om och funderat på under mitt arbete för jämställdhet. Manuskriptet är färdigt och har arbetstiteln ”Kvinnor och män iakttagna 1933-2009”. Det tidiga årtalet förklaras av att jag var ytterst lillgammal och studerade de vuxna från fem års ålder. Genom att växa upp i ett sjöfolksmatriarkat med en mor som ville göra sina pojkar ”mer som flickor” hade jag onekligen intressanta ting att studera.

Ett avsnitt i min bok berättar om vilka svar jag fått från olika kvinnor när jag ställt denna fråga till var och en av dem: Är du feminist?

Svaren placerade kvinnorna längst en skala. I ena ändan kvinnor som funnit en egen väg för att gå framåt, t ex avancerat på områden där det varit enbart män eller där män dominerat. Bland dessa kvinnor var svaret Nej det vanligaste, ibland med tillägget absolut inte!

De som svarade Ja gjorde det alltid med ett tillägg som talade om vilken betydelse av ordet feminist som tänkte på. De var positiva till jämställdhet och lika möjligheter. De menade tydligen att ordet feminist riskerade att tolkas på ett annat sätt.

I andra andan av skalan placerade sig politiskt aktiva unga kvinnor som tydligen valt feminism som ”sin” fråga ungefär som när jag själv valde jämställdhet som min profilfråga när jag blev ordförande i FPU 1959.

Närmast dem på skalan var kvinnor som inte verkade tro särskilt starkt på sin förmåga, uppfattade sig vara offer och förväntade att få hjälp genom ändrade ”strukturer”.

Feminismens historiska insatser är viktiga, för övrigt utmärkt skildrade i NU-serien Liberala Feminister. Detta gör det sakligt motiverat att använda ordet Feminist som en flagga i marschen – men därmed är det inte problemfritt att använda flaggan.

Ett första problem är att feminism ofta associeras med S- och V-politik som håller kvar människor i rollen av offer. Det är inte någon bra association för ett liberalt parti som strävar efter att ge individen ansvar.

Ett andra problem är att det finns olika slag av feminister. Likhetsfeministerna fick makt under S-regeringens tid så att särartsfeminister kunde förföljas. Nu kan queerfeminister känna sig angripna av centralfeminister.

Den som vill använda ordet feminist blir alltså tvingad att förklara närmare vad som läggs in i ordet och tydligt tala om vad som inte läggs in.

Göran C-O Claesson