Ett intressant fall

Vi vill fira att Ottilia, vårt barnbarnsbarn nr två, fyller ett på lördagen. Härligt tillfälle att få träffa henne igen! Evelyn och jag tar oss till Jarlaberg och stiger in hos barnbarn nr 4, Erik, hans Isabelle och deras Ottie. Av med skorna, fram med mina tofflor!  De är lämpade för gamla genom att ha god friktion mot golvet, alltså förebygga fall.

Kör vänsterfoten in i sin toffel och står tryggt på det benet. Kör med glatt mod högerfoten in i sin toffel – och landar i samma sekund på rygg med höger armbåge slagen så hårt i golvet att jag hör den krasa.

Tappar andan, länge. Känner sedan med vänsterhanden att yttersta biten av höger armbåge lossnat. Det går bra att känna efter; smärtan har ännu inte slagit till. Inser att jag inte placerade min fot i toffeln utan bredvid – och tryckte den framåt i ylle mot blankt golv!

Kravlar mig upp till halvliggande i ett soffhörn. Det känns som jag svimmat men efter kaffe klarar jag klarar i alla fall att se och höra och att säga några ord.  Dessutom klarar jag att smaka en del bakverk som Evelyn bär till mig: Ottilia-föräldrarnas egna kompositioner, lika goda som fantasifulla. För att ge mig överblick tog hon den här bilden:

Så snart Ottilia slitit upp sina paket bland alla kusiner och andra släktingar tog vi taxi till Danderyds akut. På imponerande kort tid var hjärtat EKG-kontrollerat, armbågen röntgad och huvudet magnetröntgat. Enda som krävde åtgärd: armbågsbenets spets lossbruten och måste spikas fast eller vad det nu heter på fackspråket. Allt jag utsattes för gjordes effektivt och vänligt.

Därmed var det att vänta på operation medan det hela tiden strömmade in nya patienter som behövde opereras före mig. Jag var väl påpassad med smärtstillande medel och dropp från en ställning som jag drog med mig. Mesta tiden kom jag att sitta i Dagrummet och läsa den här boken:

Jag hade börjat läsa den för att se om det finns genusforskare som förstår att könsskillnader inte bara är inlärda. Och nu finner jag i boken direkta beröringspunkter med vad jag är med om på sjukhuset. Två franska forskare berättar t ex ingående om att många föderskor börjar uppleva livmodern som en egen personlighet. Just när jag läser det efter operationen upplever jag min egen högerhand som en helt främmande aktör.

Känseln i fingertopparna är borta men jag kan i alla fall både kröka och räta ut varje finger. Ja, det är vad jag upplever. Jag kommenderar ett finger att kröka sig och uppfattar att det lyder – men ser att det ligger still som en död sill. Min hjärna kommenderar fingret och uppfattar att det lyder som vanligt – men lyder gör det inte alls. Den här olydiga handen blir till en egen personlighet: 

Då påminns jag om att jag har fler sådana egenmäktiga personligheter i kroppen, den värsta min ryggrad.  Den krummas undan för undan oavsett vad jag gör. Den gör som den vill, och det är inte vad jag vill. Man behöver tydligen inte vara födande kvinna för att en kroppsdel ger sig på att bygga en egen personlighet. Livet blir allt intressantare.

Operationen genomfördes på måndagskvällen, och jag var hemma igen tisdag kväll. Tiden på sjukhuset före och efter operationen blev mycket stimulerande. Bland all personal, från den ansvariga i köket till läkarna, fann jag intressen som stimulerade nya tankar. Det går utmärkt att odla dem nu i samspel med Evelyn medan hon driver spontan intensivvård av mig. 

KOMMENTERA

Folkpartiet på avvägar / The Liberal Party gone astray

In my English nutshell

The leaders of the Liberal Party in Sweden has decided to work for yet another restriction of parents’ right to allocate parental leave between mother and father. The leaders can accept neither that the leave is mostly used by the mother, nor that the vast majority of them want to keep that freedom.

Further, the party leaders are now using the unscientific definitions by the feminists marching under the banner Genus (Gender) – in spite of the fact that the party has always been positive to science.

Since 2010, when I published a book on these matters, I have tried to establish a dialog with the feminists in the party – totally in vain. I have now attacked the party leaders by an article today in Nu (Now), the weekly of the party, and now publish the article here as well. 

Här en artikel, publicerad idag i Folkpartiets Tidningen NU. Artikeln återges så som den redigerats av redaktionen. Efter artikeln några rader om vad jag siktar på att göra mer.

Liberal jämställdhet, inte socialistisk!

”DET GÅR INTE att älska alla åsikter i sitt parti i alla lägen.” Jag tackar Birgitta Ohlson för de orden i en DN-intervju. Inte valde jag Folkpartiet på 50-talet för att jag höll med i allt. Dessa punkter var de avgörande när jag hade partierna till påseende: 

 Individen måste få tänka fritt, ta personligt ansvar och ges villkor som gör detta möjligt. Individen måste få ta del av vetenskapens rön och dessa måste spridas utan hänsyn till om de gynnar den ena eller andra gruppen. 

Valet av parti blev lätt. Folkpartiet såg individen bättre än de andra, var mest öppet för vetenskap och hade varit liberalt ända från den tid det växte fram. 

BIRGITTA OHLSSON BERÄTTADE vidare att hon ”varit besviken genom åren på Folkpartiet”. Det känner jag igen. På 70-talet arbetade jag mycket med kontakter för flyktingar, såg hur detta försvårades av den nedlåtande attityden ”vi ska ta hand om våra invandrare” och blev bestört över att attityden spred sig in i Folkpartiet. 

Först långt senare lyckades partiet återgå till linjen att stimulera personligt ansvarstagande. Det var integrationsgruppen, bestående av Mauricio Rojas, Nyamko Sabuni och andra invandrare, som åstadkom genombrottet. 

Idag har jag fått lika starka skäl till besvikelse: i programmet för jämställdhet. 

Pappamånaden behandlar kvinnan nedlåtande. Satsningen på genuspedagogik röjer oförmåga att urskilja om det finns belagda vetenskapliga rön bakom beteckningar som ser vetenskapliga ut. 

Undersökningar visar att de flesta kvinnor tar ut längre föräldraledighet därför att det själva vill det och att de inte vill ha någon inskränkning av den friheten. Men nu har paternalismen kommit tillbaka. 

Förr drevs den av konservativa krafter. Kvinnan skulle hindras från att ta arbeten som inte ansågs lämpliga för dem. Paternalismen drivs idag av feminister. Kvinnan bör hindras från att besluta själv.  Hon sitter i en fälla. Hon ses inte som en individ utan är bara en medlem av en grupp som måste styras uppifrån.

GENUSPEDAGOGIKEN UTGÅR FRÅN observationen att flickor och pojkar bemöts olika och slutsatsen att just detta gör dem olika. Slutsatsen är önsketänkande och går på tvärs mot vetenskapliga rön. Genforskare kan studera samspelet mellan gener och omgivning när individen präglas.  De som marscherar under baneret Genus stämplar sådant som fördärvlig ”biologism”.

Paternalism och ovetenskap har tagit sig in i jämställdhetsprogrammet. Hur? Kan det bero på att Folkpartiet har så få medlemmar i förhållande till det nödvändiga antalet väljare? Då kan en liten, målmedveten och uthållig grupp få igenom programförslag som inte är liberala. 

I min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken har jag pekat på det öde som drabbat åtskilliga kvinnor, nämligen de som hävdat att även gener spelar en roll för könsskillnader. Dessa kvinnor har förföljts av likhetsfeminister och tystats. Vetenskapliga rön de pekat på har förblivit bannlysta.

Nu är jag tvungen att bekämpa två element i Folkpartiets jämställdhetsprogram: synen på kvinnan som mindre tillräknelig och ovetenskapligheten. Att även socialister driver dessa element ger ett starkt skäl för att bekämpa dem även utanför partiet.

DEN NEDLÅTANDE ATTITYDEN mot invandraren bröts i Folkpartiet av invandrare. Nu är kvinnan drabbad av samma nedlåtande attityd. Jag hoppas därför att kvinnor tar upp kampen för att bryta nedlåtenheten och paternalismen. 

GÖRAN C-O CLAESSON

          Författare och folkpartist

Sollentuna

Bakgrunden för artikeln är att jag ända sedan sommaren 2010, då min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken publicerades, knackat på hos Liberala Kvinnor för att diskutera innehållet. 

Information om den boken finns på

http://www.ebokforlaggullestad.se/images/KMTdfTinfo.pdf

Boken var för övrigt inte min första som gäller jämställdhet. Se

http://www.ebokforlaggullestad.se/images/Lukinfo.pdf  

Liberala Kvinnors ledning har inte velat ha en dialog med mig. Det har hindrat mig för att framföra mitt budskap i partiet. I partiet ”äger” nämligen Liberala Kvinnor ämnet jämställdhet och har till slut lyckats få med sig partiledningen och landsmötet.

Att detta kunnat ske avspeglar ett allvarligt problem idag: antalet medlemmar i vårt parti utgör bara 3,9 procent av det antal röster som krävs för att få in bara så många i Riksdagen som vid förra valet. Därmed kan en liten målmedveten och uthållig grupp med övertygelse få sin vilja igenom. Inget övertygar som övertygelse.

3.9 procent  – det innebär att våra medlemmar inte representerar de väljare vi hoppas få eller ens har kontakt med dem. I min bok har jag berättat ett exempel: de svar jag fick in på frågan ”Är du feminist?” 

Nu går jag vidare genom att behandla de här fundamentala frågorna även i media utanför Folkpartiet. 

KOMMENTERA

Fittstim: Belinda vågar simma för sig

Nyamko Sabuni på middag hemma hos feminist! Till och med hos Belinda Olsson, en nyckelperson i Fittstim. Mycket djärvt av en fisk i stimmet att våga simma för sig och försöka se vad stimmet har haft och har för sig. 

När Nyamko Sabuni ”avböjde etiketten feminist” blev hon ”död” för opinionsdrivare i massmedia, de som var troende feminister. Vad hon genomförde som jämställdhetsminister förtegs eller förtalades. Men nu alltså hemma på middag hos en feminist! Och det inför kameran i sista programmet av SVT-serien Fittstim – min kamp. 

Ibland går det troll i ord, ibland går det tro. Feminism är ett sådant ord. Den som studerar definitionen av det finner en person som vill se och göra något åt vissa missförhållanden men inte vad detta ”göra” innebär. 

Feminismen har allteftersom likhetsfeminism kommit att dominera utvecklats till en trosbekännelse: könsskillnader är i allt väsentligt inlärda. Detta finns det inget vetenskapligt stöd för. Kanske därför har feminismen flyttat in under den mer vetenskapligt klingande beteckningen genus. Där gäller dock samma tro.

En tro måste markeras. Ett sätt för det är att ta avstånd. De som inte tror måste man ta avstånd från. Belinda Olsson vågar simma vid sidan av stimmet och öppna sina sinnen för intryck från andra än de troende, till och med ställa frågan om feminismen varit på rätt väg. Det är värt en medalj.

Middag i hennes kök med gäster som har olika åsikter var en värdig final för programserien. Värdinnan har till och med vågat bjuda in Amelia Adamo som röjde kritik mot feministers tankar och sätt att nå ut. Onekligen når hon själv ut väsentligt bättre än Bang.  

KOMMENTERA

Romerna i Förintelsen

Den 27 januari är min födelsedag. Sedan 2005 är detta datum också Förintelsens minnesdag. Då har det blivit naturligt att gå till Raoul Wallenbergs torg och lyssna på dem som hedrar minnet av de mördade och de förföljda som överlevde, allt arrangerat av Forum för levande historia.  I år blev det på två sätt en annorlunda upplevelse.

Bilden är från Svenska Dagbladet den 28 januari. Bildtexten är svår att läsa, och jag återger den därför här:

MINNESDAG Kronprinsessan Victoria tänder ljus vid högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag, vid en ceremoni på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm under gårdagen. 2005 deklarerade FN att den 27 januari skulle bli minnesdag, baserat på dagen då fångarna i Auschwitz befriades 1945. 

Bildtexten är märklig på två sätt: Minnesdagen ägnades denna gång romerna men det nämns inte. Denna bildtext är tidningens enda information om minnesdagen.

Desto viktigare att vi deltog trots avskräckande väder. Det var visserligen någon plusgrad men vinden blåste så hårt att tältet med information om romerna inte kunde sättas upp. Vinden gav dessutom en stark köldeffekt. Att den romska musiken över huvud taget kunde framföras är svårt att förstå.

Den kalla vinden drabbade även publik och talare svårt men talen genomfördes och de flesta i publiken stod kvar åtminstone till och med sista talet. Inga tv-kameror syntes till men massor av poliser och många polisbilar.

Först lämnade Eskil Frank, överindendent för Forum för levande historia, en översiktlig redogörelse av målet med Minnesdagen och skälen för att peka på romernas öde denna gång.  Den tid romerna ännu levde i Auswitch behandlades de sämre än övriga fångar. När slutet för närmade sig genomfördes ”Zigenarnatten”. Alla romer hämtades och avrättades i en följd.  

Sedan talade vår EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson. Hon dök ned i vidrig historia och berättade vad som drabbade romerna i Tredje Riket. Hon dök upp i den vidriga del av nutiden som består i att rörelser och partier för främlingsfientlighet växer i Ungern och en rad andra länder och att detta uppmuntrar till mord på romer. 

Talet var upprivande och medryckande folkbildning! Sedan talade en företrädare för Die Rom und Cinti Union (RCU)   i Tyskland. Han berättade mer ingående om de tillsammans förföljda folken som mördades i så stor skala, Tyvärr kunde jag inte anteckna hans namn i kylan. 

Cinti hade jag aldrig hört talas om, så dem fick jag leta efter på nätet. Fann bland annat en beskrivning hos United States Holocaust Memorial Museum.    

Cinti kallas också sinti och invandrade till Europa tidigare än romerna. En gissning är att de kommer från provinsen Sindh i nuvarande Pakistan. De finns bara i Europas tyskspråkiga länder.

Minnesdagen på Raul Wallenbergs torg tycks ha nämnts i DN ännu mindre än i SvD. ABC skildrade hur Linje 127 mot rasism tände ljus för att påminna om Förintelsen men då nämndes inte ett ord om romerna. 

Bedrövligt att romerna glömdes men en glädjande – och oväntad – nyhet fanns dock i SvD:

Ungern erkänner Förintelsebrott 

Ungrare sände i samarbete med nazisterna nästan en halv miljon judar i döden. Det sade Ungerns president Janos Åder i söndags inför minnesdagen av Förintelsen uppger TT-AFP-Reuters. 
   Hans uttalande är ett ovanligt erkännande av en del av Ungerns förflutna som många av dagens styrande gärna talar tyst om. Judiska grupper har tidigare anklagat Ungern för att lägga skulden för folkmordet på ungerska judar helt på tyskarna. 

KOMMENTERA

Genom glasväggen

Varför göra väsen av att jag bloggar? Skälet är att gamla som regel är osynliga och ohörda. Jag vill ändra på det!

De som bär genusglasögon ser ett glastak över kvinnorna. Ovanför det taket ser de inte kvinnorna som ryckt upp till positioner i toppen. Nedanför glastaket ser de inte att de allra flesta av männen finns just där. Inte heller ser de att fler och fler män slås ut från arbetslivet. 

Det jag ser av glastaket är att det blivit allt trasigare. Ovan för det ser jag kvinnor i ökande antal. Dessutom ser jag en solid glasvägg framför mig och andra gamla. Oavsett vitalitet och kompetens är vi placerade bakom den väggen så att vi varken syns eller hörs.

Osynlighetsväggen finns även i Folkpartiet trots att det varit pådrivande för lagen mot åldersdiskriminering. Alltså kandiderade jag i partiets provval inför riksdagsvalet! Har berättat om det på bloggen. Skriv  kandidat observerar  i sökrutan till vänster så kommer du till första inlägget och kan sedan vandra vidare mot nuläget.

Så många röstade på mig att en tredjedel av alla kandidaterna fick färre röster. Jag kom alltså genom glasväggen vad Folkpartiet centralt beträffar. Men glasväggen finns ju överallt, även i Sollentuna.

Nu hoppas jag att Vi i Sollentuna genom denna intervju kan hjälpa mig genom även den lokala glasväggen. 

Den som ställer upp för intervju måste vara beredd på att inte alla ord kan återges exakt som de fällts. Jag menar till exempel inte alls som det står i bildtexten att den svenska skolan är anpassad för flickor. 

En skola som konstruerats och utvecklats så att alla måste gå i den oavbrutet under hela uppväxten är inte anpassad för något av könen. Men den har råkat bli sämre anpassad för pojkar än för flickor! Annars skulle inte allt fler pojkar misslyckas! 

Intervjuaren, Simon Markusson, har gjort bättre ifrån sig än de flesta som intervjuade mig innan jag placerades bakom glasväggen. Jag har därför skannat in hela artikeln och mejlar den gärna. 

Jag vill vara en ombudsman för pojkarna som misslyckas i skolan. Sedan 1962, då jämställdhet gjordes till ett av skolans huvudsyften, har man envist försökt ändra flickorna. Ta för er!  Flickorna har alltså i över femtio år uppmuntrats att bli mer lika pojkarna. Resultatet kan ses i det här diagrammet i Lathund för jämställdhet som ges ut av SCB:

Flickorna har alltså fortsatt att välja linjer som kvalificerar dem för yrkesområden där lönerna ofta är låga. Den stora skillnaden i livslön mellan kvinna och man, 3,6 miljoner, orsakas just av detta val. 

Och hur vill politiker och skolan nu göra för att minska antalet pojkar som misslyckas? Det som sagt hittills: genom att förbättra undervisningen i jämställdhet. Det var metoden för att ändra flickorna, metoden som misslyckats i femtio år. Att ändra pojkarna med samma metod kommer också att misslyckas.

Det är skolan som måste omkonstrueras – och arbetslivet där man måste lära sig att ta ut medarbetare för befordran uppifrån och efter kompetens och inte efter deras framfusighet. 

KOMMENTERA

2013: Glimtar från min blogg / Samples of my blog

Student vid Södertörns Högskola för att gå i närkamp med genusdefinitioner. Jag ville ha material till en liten ABC-bok om begrepp och signalord. 

Student at Södertörn University for infighting with gender definitions. I wanted to get stuff for a little ABC-book on notions and signal words. 

2013 valde Sveriges biskopar en kvinna till ärkebiskop, Antje Jackelén. 1943 skrev jag i en skoluppsats att prästerna skulle bli bättre om kvinnor fick komma med bland dem. Nu är häften av prästerna kvinnor. 

In 2013 the bishops of Sweden elected a woman arch bishop, Antje Jackelén. In 1943 I wrote in a school essay that the priests would be better if women were allowed to be among them. 

Maria Sveland gav ut Hatet: en bok om antifeminism. Den påminde mig om något ännu värre: När procenttalet pojkar som misslyckas i skolan växer kommer allt fler män att hata kvinnor. 

Maria Sveland published The hate: a book on antifeminism (literally translated). It made me think of something even worse:  As the percentage of boys who fail at school is growing more and more men will hate women. 

De facto diskriminerar skolan pojkar. Det ville jag peka på – men född på 1920-talet lever jag bakom en osynlighetsvägg. Folkpartiets provval inför valet till Riksdagen 2014 gav mig ett tillfälle. 

De facto the school is diskriminating boys. I wanted to point at that – but born in the 1920’s I live behind an invisibility partition. The trial eletion of the Liberal Party before the Parliament election 2014 gave me an opportunity. 

Kärnan i mitt budskap: 

Som far och morfar har jag glatts när hinder röjts undan för flickorna.
Men sedan länge misslyckas allt fler pojkar i skolan
och slås sedan ut i arbetslivet.
De facto diskriminerar skolan pojkar.

Kvinnor dominerar på högskolorna
– men karriärprogram är stängda för män.
Fler män kommer att hata kvinnor 

Skolgången måste få en ny konstruktion. 

The core of my message:

As fa father and grandfather I have rejoiced 
when obstacles are removed for the girls. 

But more and more of the boys fail at school 
and then get excluded from working life. 

De facto the school is diskriminating the boys. 

Women dominate on the universities 
– but career programs are closed to men. 
More men will hate women. 

The schooling must be given a new construction. 

Tack vare provvalet blev jag synlig, och till min stora överraskning fick en  tredjedel av kandidaterna färre röster än jag. Men hur många lyssnade på mitt budskap?

Thanks to the trial exlection I got visible and much to my surprise a third of the candidates got less votes than I did. But how many listened to my message?

Än har jag inte sett någon förändring i tänkandet. Pojkarnas skolresultat skall förbättras genom bättre undervisning i jämställdhet – trots att sådan undervisning inte fått de flesta flickorna att sluta välja de ”kvinnliga” och lågbetalda yrkena.

So far I have seen no change of attitudes. The school results of the boys are supposed be improved by better tuition in gender equality – in spite of the fact that such tuition has not made most girls stop chosing the ”female” and low-wage occupations.  

Alla sådana problem kommer dock att lösa av våra barnbarnsbarn: Max med hans bror Sixten samt deras kusin Ottilia:

All such problems, however, will be solved by our great grandchildren:  Max with his brother Sixten and their cousin Ottilia: 

KOMMENTERA

Nils Bejerot: folkbildare, forskare, opinionsbildare

Skrev det här inlägget 7 december, försökte föra in det samma dag. Omöjligt: bilderna kom upp bara som kod! Igår, när vi firade min hustrus fyllda 86 år, var vårt hem fullt med datakunniga ättlingar. Problemet enkelt: Någon av mina ostyriga fingrar hade tryckt knappen HTML. Här kommer inlägget på åttonde dagen.

Nils Bejerot dog för 25 år sedan. Alltså anordnar RNS och Carnegieinstitutet ett minnesseminarium. Han var en nyckelperson för dem båda. Jag deltar eftersom Nils Bejerot blev en inspiratör för mig då det gäller att observera och analysera.

Jag sitter bland deltagarna och funderar. Vad hoppas jag på att få veta? Det första gäller något som jag skrivit om i min bok om jämställdhet: Kvinnan, mannen tidsandan och den fria tanken. Det står i kapitel 12, avsnittet Mothugg inte alltid kränkning. En statistiskt konstruerad kvinna. 

Jag hade börjat samarbeta med Nils Bejerot i det första skedet av AIDS-pandemin. Det var en tid av yrvakenhet men i den deltog inte Bejerot. Han koncentrerade sig på vetenskapligt grundade observationer och systematisk analys av dem. Därmed ingrep han på ett sätt som imponerade på mig och som jag därför berättade om i min bok:

”Nils Bejerot hade sett att en vetenskapligt mycket välgjord och omfattande presentation av den uppseglande pandemin hade gjorts av en läkare, Michael G. Koch, och låtit Svenska Carnegie Institutet ge ut hans bok 1985 med titeln AIDS – vår framtid?  Koch hade emellertid det emot sig att han var tysk, alltså lätt att beskylla för nazism, och att han var distriktsläkare i Karlsborg, alltså inte värd att lyssna på jämfört med professorer i Stockholm. Han låg emellertid före i kunskaper genom att han tillhörde en sedan flera år samarbetande grupp läkare i flera aidsdrabbade länder, även i Afrika.”

Avsnittet i min bok om jämställdhet handlar inte om främst om detta utan om observationer jag gjorde av Nils efter att ha hört ett rykte: Nils Bejerot föraktar kvinnor. Låg det något i ryktet? Jag berättar i boken att jag hos Nils fann likgiltighet mot individer oavsett kön, nämligen mot dem som inte är inställda på att utvecklas men som trots det har pretentioner på att vara viktiga. 

Min fråga när jag nu sitter bland åhörarna: Kommer seminariet att visa om jag tolkade Nils rätt? 

Första föredraget hölls av Kerstin Käll, överläkare vid Beroendekliniken i Linköping. Hon berättade hur Bejerot gett henne uppmuntran och stöd, till och med tipsat om bästa ämnet för just henne att doktorera i. 

Kerstin Käll beskrev fem olika element i Nils Bejerots forskningsinsats. Det kan sammanfattas så att han av väl genomförda och belagda observationer skapade en ny teoretisk modell för att förstå karaktären av narkotikamissbruk. Den utmanade det rådande synsättet: missbruk är bara symtom på orsaker i samhället och/eller i individen.

Nils Bejerot blev våldsamt angripen, ofta med hämningslöst valda vapen. Det slog inte ned honom. Han utvecklade ett tänkande och en formuleringsförmåga som hjälpte honom. 

Första citatet här bekräftar en erfarenhet jag själv gjort. Det andra påminner mig om stora företag som blivit dumma genom långvarig framgång. Min roman Läget under kontroll utspelar sig i ett sådant företag. (Utges snart även som ebok.) Tanken i det tredje citatet försöker jag själv leva efter. 

Det avslutande föredraget hölls av Jonas Hartelius, från början assistent till Bejerot och så småningom mycket anlitad expert i narkotikafrågor. Även han var en nyckelperson när RNS och Svenska Carnegieinstitutet bildades. 

Det som Hartelius berättade hjälpte mig förstå varför Nils Bejerot blivit en sådan inspiration för mig. Han hade samma inställning som jag mött hos syndikalister och socialister bland Bohus-Malmöns stenhuggare. Deras företrädare hade inställningen att individen bör ”förkovra sig”, alltså öka sin bildning. 

Den inställningen hade för övrigt hela arbetarrörelsen ända tills grundskolan kommit igång. Då försvagades den av inställningen: skolan tar hand om ungen! Nils Bejerot släppte aldrig kravet på ansvar för individen. Därmed var han folkbildare i hjärtat, och det märktes tidigt i hans gärning.

Alltså blev BAMRÄSKY viktig för honom, balans mellan rättigheter och skyldigheter – och detta i en tid då rampljuset bara riktades mot rättigheterna. Även massmedias viktigaste uppdrag, yttrandefriheten, blev viktig för honom.

När det gäller kriminalitet tillförde Nils Bejerot kunskapen att den har väsentligt olika karaktär. Det är till exempel en skarp skillnad mellan småbrottslingar och de stora stötarnas ledare. De senare tänker rationellt inför varje stöt! 

Bland de brev som lästes upp till mötet var ett från Carl Persson, rikspolischef länge och även under Norrmalmstorgsdramat. Att dramat fick en oblodig lösning berodde inte minst på att han lyssnade på Bejerots råd. Det var grundade på inlevelse både i offren och förövarna kombinerad med forskningens tidigare rön. 

Det blev också Nils Bejerot som gav det vetenskapliga och internationellt spridda namnet på fenomenet att gisslan kan ty sig till sina fångvaktare: Stockholmssyndromet. 

Vad Nils än gjorde kunde han räkna med att bli förföljd och misstänkliggjord.  Det gick så långt att någon försökte få en tidning att publicera en artikel som han påstods ha skrivit. Artikeln innehöll förslag om att alla hivsmittade skulle placeras på en isolerad ö. Trots att den inte infördes, spreds den och blev trodd av många. 

Hur kunde Nils Bejerot klara denna förföljelse?

Det här ger en bit av svaret. Nils Bejerot ”skrev av sig”, inte minst i FolketiBild/Kulturfront. Han uttryckte alltid sina observationer och slutsatser och blev allt skickligare i att skriva. Ägnade sig bland annat åt att nagelfara varenda mening han skrev så att varken den eller något i den skulle kunna brytas ut och citeras komprometterande ur sitt sammanhang.

Skälet till att han gjorde så var att det, på socialhögskolorna till exempel, cirkulerade listor med Bejerot-citat, vanställda till sin innebörd genom att vara tagna ur sitt sammanhang. Det gällde ju att visa att Bejerot var fascist!

Nils Bejerot klarade påfrestningen, och en bidragande orsak till det var nog hans humor:

Under seminariet hade lämnats flera exempel på att Nils Bejerot stött och uppmuntrat många oavsett kön, alltså även kvinnor. En av de sista tablåerna Hartelius pekade på gällde kompanjonskapet mellan honom och hustrun Carol. 

Jonas Hartelius berättade närmare om punkterna i tablån och slutade med orden att Nils Bejerot aldrig skulle ha kunnat göra vad han gjorde utan Carol.