Sollentuna
Författarsällskap välkomnade noveller till en antologi med science fiction. Jag
kom ögonblickligen att tänka på Mormors glaskula:
Varje
gång vi hälsade på hos Mormor var jag kvickt framme vid kulan. Än hade jag inte
hört talas om rymdfart men trots det såg jag främmande världar i kulan. Ännu
visste jag inte att jag var närsynt men att jag var det hjälpte mig att
urskilja mer.
Det blev
naturligt att jag ärvde Mormors kula – och ställde den på en lysfot. Sfärerna i kulan,
mina världar, såg annorlunda ut uppifrån:
Visst
skulle jag skriva en novell för antologin! Jag fick ytterligare uppmuntran av
en bild i Forskning & Framsteg:
Men så
var det min kombination av sjukdomar – den som jag skildrade i det näst senaste
inlägget här. Den kombinationen följde sin dystra prognos. Jag blev allt
sjukare och sov därmed allt mer.
Det lilla
jag klarade att skriva på min korta vakna tid, det fick gälla Blodcancerförbundet och
Riksföreningen Rätten till en Värdig död. Antologin publicerades utan min
medverkan. Omslaget målat av Heidi Jergovsky:
Och nu,
43 dagar sedan förra inlägget fördes in här, ser jag att omslaget har sfärer
precis som i Mormors glaskula.
Och så ser jag en kula i Tidningen NU nr 49:
Och så ser jag en kula i Tidningen NU nr 49:
KOMMENTERA till eget@brevet.se
