Det bortglömda skälet för värnplikt

Värnplikt av flera orsaker

Den 26 juni skrev jag om Brexit men också detta:

Det här inlägget blir troligen inte följt av något annat på mycket länge. 

Jag  ville koncentrera mig. Men så kom det något i NU som just gällde ett element i det jag ville koncentrera mig på.  Då fick det bli ett debattinlägg i nr 38: 

I NU NR 36/16 pekar Joakim Strömbäck på avskaffandet av värnplikten som en av Alliansregeringens stora frihetsreformer. Som en i den sista kullen av värnpliktiga vittnar han dessutom om hur osäkerhet och frustration präglade förbanden under omläggningen.

I samma nummer beskriver Allan Widman återinförandet som nödvändigt. Bara halva försvaret har kunnat bemannas. Bristerna är särskilt stora när det gäller nyckelbefattningar. Samtidigt har omvärldsläget blivit allt mer hotfullt.

Hur hade friheten varit i Sverige om vi 1939 inte haft någon värnplikt? Socialdemokraterna hade lyckats få igenom en drastisk nedskärning av försvarsbudgeten. Världen hade ju blivit fredlig efter det förfärliga kriget! Närmare 1939 fick därför förstärkningar av försvaret improviseras fram.

SAMMA ANINGSLÖSA ANTAGANDE om en ny fredlig värld gjordes efter andra världskriget. 1996 beslöts att minska försvaret av Sverige till förmån för ett ”insatsförsvar” i krigshärdar. Efter Krim, östra Ukraina och andra tankeställare är vi nu gång med att åter improvisera en förstärkning av försvaret.

Detta kommer att kräva väsentligt större anslag än enligt försvarsuppgörelsen förra året. Det kommer att kräva ett återinförande av värnplikten – men bättre inriktad än vad som nu har förslagits i fråga om fördelningen av uppgifter och utbildningen för dem.

Försvarets akuta personalbrist är ett viktigt skäl för värnplikt – men det finns ett viktigare.

Alla kulturer har haft seder, riter, till och med ritualer, för att socialisera alla pojkar. I varje årgång finns en liten men viktig minoritet. En pojke i den minoriteten kan inte sitta still utan flänger omkring, kan röra sig nyfiket i sin omgivning men har mycket svårt med skolbänken. En yngling i den gruppen uppfattar inte begränsningar förrän han kör huvudet i dem och normer inte förrän han har brutit mot dem.

LYCKAS SAMHÄLLET SOCIALISERA även sådana pojkar kan de utvecklas väl. Det blir då ofta bra ledare. Lyckas inte detta kan de bli marodörer. I min årgång, 1928, fanns socialisation. Ännu i min sons årgång, 1950, fanns mycket av den kvar.

Hans årgång var grundskolans första. Hur har det gått sedan?

Allt fler pojkar misslyckas i skolan, träder ut i arbetslivet där teoretiska meriter efterfrågas allt oftare, blir arbetslösa.

Frågan om värnplikt bör kopplas samman med uppgiften att ge skolan en ny konstruktion. Att låta alla tillbringa alla år av sin uppväxt i skolan stämmer varken med beprövad erfarenhet eller med forskning. I synnerhet inte med den solida kunskapen om att flickor och pojkar i flera viktiga hänseenden utvecklas i olika takt.

EN AV DE stora orättvisorna i samhället är villkoren för olika årskullar. Jag tillhör en av allra mest gynnade. Ung nog att inte tjänstgöra som värnpliktig medan kriget pågick. Gammal nog att från 14 års ålder fara på jordbruksarbete under sommarlovet och att från 15 delta i det frivilliga försvaret. Jag unnar kommande årskullar så mycket som möjligt av detta.

GÖRAN C-O CLAESSON

Sollentuna 

KOMMENTERA

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

Från Brexit till Den svenska modellen

Det här inlägget blir troligen inte följt av något annat på mycket länge. ”Den svenska modellen” är orsaken. Jag vill försöka beskriva vad den är och innebär. Det kommer att ta tid. 

Men just när jag sätter igång kommer Brexit! Åter har opinionsundersökningar och experter haft fel!. Som gammal själv lägger jag märke till ett av felen: ”Äldre” antogs vilja rösta Bremain på grund av sina minnen från kriget. Numera är flesta ”äldre” för unga för att ha sådana minnen! 

Men åter till Den svenska modellen! Detta är Stefan Löfvens ord om den: 

”Sverige reser sig, och Moderaterna sliter sitt hår. Den svenska modellen den attackerar, den levererar.” 

S har tydligen också beslutat sig för att använda den som en hävstång: 

Två experter på Arena Idé har uttryckt sig ödesmättat. Lisa Pelling och Marcus Strinäs har skrivit om risken för ”början på slutet för den samhällsmodell som har tjänat oss så väl genom historien”. 

Tjänat oss väl genom historien – det är vad som brukar sägas om vår neutralitet. Den har också haft olika modeller, om än i tysthet! 

Varför är den svenska modellen en uppgift för mig? Svaret är att jag blivit gammal nog att ha upplevt hur den svenska modellen varit helt olik i olika tider. Modellen under min uppväxt skildrades av Marquis Childs i Sweden the Middle Way som gavs ut 1936. 

Sverige då var ett positivt samspel mellan socialdemokrati och storföretag, stark kooperation, byggande av billiga bostäder, egnahemsbyggande. Saltsjöbads–avtalet 1938 mellan den fackliga rörelsens topp och storföretagartoppen kom som en bekräftelse av den bild Childs tecknat. 

Den svenska modellens olika utformning under olika tider är vad jag vill få fram. Men går det att säga något om den svenska modellen idag? Finns det något speciellt svenskt element? Ja, Almedalsveckan! 

Det började med ett tal av en politiker: Olof Palme. Det utvecklades till en vecka med en dag för varje parti. Sedan länge blir Almedalsveckan allt viktigare. Allt fler myndigheter, intressegrupper och företag gör utställningar och arrangerar sina seminarier. Alltså partidagar kombinerade med en allt större mässa. 

Vidden och omfånget visas av Smart Media i en stor annonsbilaga. Företag i helt olika branscher är där och presenterar sig på olika sätt:

Myndighets- och utbildningsSverige deltar, en del med stort program, till exempel Uppsala Universitet:

Under fem dagar håller universitet ”morgonsoffa” och anordnar dessutom över trettio seminarier i många mycket olika ämnen.  Men det finns en myndighet som huggit i ännu kraftigare:

Seminariet ”Bredda kompetensen – öka affärsnyttan genom mångfald”. Seminariet arrangeras av den 5 juli ombord på Försvarsmaktens fartyg HMS Carlskrona, som ligger förtöjd i Visby hamn. Det leds av Alexandra Pascalidou. 

Försvarsmaktens GD Peter Sandwall, företrädare för Visita, McDonalds, Lernia och Arbetsförmedlingen deltar ”samt deltagare från Försvarsmaktens tidigare satsning ”Öppen dörr”, som fokuserade på att bredda kompetensbasen”. 

Massor med ideella organisationer, även så fattiga at de bara kan hålla sig med ett bord, deltar i Almedalen. Veckan där har blivit en del av dagens svenska modell, unik genom sin öppenhet och sitt omfång: över 3000 seminarier. 

Olle Wästbergs framför emellertid i sitt Nyhetsbrev 20 juni en varning:

”Det blir allt mer slutna sällskap, middagar med en politiker, statssekreterare eller politisk sakkunnig och folk från företag.” 

Socialdemokraterna har reserverat en hel seminariedag, 6 juli, för den svenska modellen. Tre avsnitt om olika sätt att förbättra det svenska välfärdssamhället och ett om Svenska modellen – håller den i framtiden? 

I programmet definieras den svenska modellen: ”generell välfärd av hög kvalitet för alla, starka parter på arbetsmarknaden som säkrar lönebildning och goda villkor, aktiv ekonomisk politik med fokus på tillväxt och full sysselsättning”.  

Programmet visar att Socialdemokraterna vill behålla och utveckla denna modell men upplever att den är hotad på flera sätt.  För att utveckla behövs kunskap om hur den svenska modellen varit konstruerad under tidigare årtionden. Bäst jag sätter igång med arbetet på att beskriva vad jag råkar ha lagt märke till under sju årtionden.  

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Norskt stenblock – ett tack nu på rätt plats

Minnesmärket som glömdes bort

 – det var rubriken den 28 maj när Björn Lindahl berättade en märklig historia och gav bakgrunden för den. Han är Svenska Dagbladets korrespondent i Oslo och berättade historien i SvD UNDER STRECKET. Se  http://www.svd.se/minnesmarket-som-glomdes-bort ! Början av artikeln pekar på glömskan av minnesmärket och berättar den märkliga förhistorien:

Hur kan en minnesgåva som väger 15 ton och som överräcks av ett annat lands kung, med Sveriges kung som mottagare och med såväl den svenska försvarsministern och ÖB på plats, bara glömmas bort i 33 år? Och vad säger gåvan och det sätt som den behandlats på om förhållandet mellan länderna?
     Det handlar om en sten som Norges kung Olav V gav som tack för att Sverige under andra världs­kriget utrustade och utbildade norska polissoldater. Stenen överräcktes den 14 juni 1983, när det hade gått 40 år sedan de första norrmännen kom till Gottröra i Norrtälje kommun. Där upprättades 1943 den första av många så kallade polisutbildningar för norska flyktingar. I själva verket var det militär infanteriutbildning. Det var därför de flesta norrmännen anmälde sig frivilligt. De ville delta i befrielsen av Norge.

Men stenblocket fick en sådan placering att få såg det och därmed föll det i glömska. Lindahl berättar utförligt om hur minnet av stenen väcktes och arbetet sattes igång på att ge den placerad så att den verkligen synes. Det arbetet har tydligen lyckats:

På söndag återinvigs minnesmärket på en ny och förhoppningsvis synligare plats, på Folke Bernadottes väg, en promenadväg vid Djurgårdsbrunnsviken där det finns flera andra minnesmärken    

Större delen av Lindahls utförliga artikel ger olika vittnesmål om vad som hände i Norge när tyskarna anföll 1945 och under ockupationsåren – och vilken roll Sverige kom att spela. De 14 700 så kallade polissoldaterna var i allt väsentligt infanterister som både utbildades och utrustades här. Man befarade att det skulle bli svårt att avväpna tyskarna i Norge. 

Återinvigning av minnesstenen – sjävklart måste Evelyn och jag delta. Folke Bernadotte väg går längs vattnet och där finns redan andra minnesmärken, bland annat en byst av Folka Bernadotte. Vi anlände till många rader med stolar riktade mot en talarstol, prydd med denna skylt från kriget men försedd med en annan text:

Bland deltagarna fanns åtskilliga med den här kepsen, alltså "polissoldater" som ännu lever. 

Så så följde tal efter tal. Överbefälhavaren talade om hur krigsmakten genomförde denna hjälp till Norge. 

Han talade föredömligt kort och det gjorde alla övriga talare också. 

Under hela ceremonin hölls en norsk och en svensk flagga av var sin konfirmand från norska kyrkan. Sedan fick flaggorna pryda stenen. 

Vi beger oss hemåt och i andra riktningen går en trupp veteraner. Norska stengåvan hade återinvigts på själva Veterandagen. Vi känner oss styrkta inför partiledardebatten på kvällen.

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Haiku, annat kort och ett nytt ord

Rättelse

När jag skrev ovanstående rubrik den 12 maj levde jag i en illusion. Ja, förmodligen lever jag väl i flera men nu blev jag alltså befriad från en av dem. Denna illusion var att jag trodde jag skrev haiku. Nej, meddelade en företrädare för Svenska Haikusällskapet.

Vad är det då jag skrivit? Jag fick den här upplysningen:   

Senryu är en japansk diktform som kan skrivas på tre rader med 17 stavelser precis som en haiku men senryun tar upp ämnen som är mer relaterade till människor och samhället, ofta lite mer ironiska eller satiriska. 

Aha! Det är senryu jag skriver! Ironi, inte minst självironi, och satir som humörvård. Alltså överlämnar jag mitt förut uppfunna ord haikubarium tilli Svenska Haikusällskapet och byter namnet på mitt till senryubarium.

Därmed över till det jag skrev den 12 maj: 

Retar du upp dig

på ting som är små

så är du väl inte 

större än så

          Alf Henriksson

Det gäller att ha mod 

att vara den man är. 

Och inte tappa modet 

för att man är den man är.

                Salon Gahlin

Korta tankar som de här kom tidigt att inspirera mig. Jag lärde mig att man kan tänka längre än näsan räcker men skriva det kort. Alltså var jag dömd att förr eller senare skriva haiku.

Det blev senare och långt efter att jag börjat skrivit annat, till exempel noveller. Men inte har Alf Henrikson släppt mig! Han tittar på mig från vårt kylskåp, från magneter med hans korta och djupa tankar. 

Haikun fann mig till slut. Sollentuna Författarsällskap  skulle ha ett möte där vi utlovades få upplysning om bland annat haiku. Jag slog upp haiku och fäste mig vid enkelheten:

Bara en rad på 5 stavelser, en på 7, 

och en tredje rad på 5

– med en tankevändning. 

Innehållet helst natur och en stämning den ger. Men varför bara det? När mötet var igång och jag skulle ta till orda, blev det med orden:Den som vill höra en haiku här denna kväll har just gjort det. 

Det blev tyst – tills den som redan kunde haiku började skratta och alla förstod att jag just sagt en. 

Vår son Hasse blir allt mer litterär. Han har satt igång med ett ebokförlag  och blivit aktiv i Bokanjärerna  Efter ett möte gav han mig den här boken:

Förlag Bokverket 2009. Förordet undertecknat av ordföranden då i Svenska Haikusällskapet. 

Mycket inspirerande naturstämningar av elva poeter. Men inte kan någon naturstämning få mig att överge haiku för humörvård! Jag fortsätter skriva sådant som detta: 

   Livet är komiskt

   för gamla som fått gåvan

   spontan galghumor

Därmed har ett nytt ord hoppat fram ur mitt sinne. Det finns ju herbarium med torkat och kolumbarium med kremerat – alltså bör haikubarium finnas med funderat! 

Välkomna med haiku eller annat kortkort! 

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Varmt tack till Ebba Witt Brattström

2016 fyller Sollentuna Författarsällskap 20 år. Det kommer att firas genom en fest och genom att vi ger ut vår trettonde antologi. Festligt inte minst för mig som är en av grundarna och medverkat i alla skrifterna. 

Mitt eget skäl att skriva noveller eller dikter är att jag mår bra av det. Det är självterapi och den unnar jag också andra. Försök, säger jag! Det viktiga är att komma igång! Man kan skriva hur som helst. Slutversionen kan bli utmärkt tack vara den omredigering som ordbehandlingen medger. 

Svaret blir ofta en klentrogen blick. Jag är ju inte någon berömd författare, ingen auktoritet. Men nu har litteraturprofessorn och folkbildaren Ebba Witt Brattström kommit till min hjälp. Hon har gjort skönlitterär debut med den här boken:

Boken kallar hon punktroman. Det finns alltså olika sorts romaner. Den är inspirerad av hennes skilsmässa från Horace Engdahl, litteraturforskare och länge sekreterare i Svenska Akademien. 

Ebba Witt Brattström har tidigare väckt mitt intresse. Dels är hon är en hängiven folkbildare, dels vågar hon tänka själv. Hon är till exempel feminist men är inte förförd av den feministiska trosrörelsen.  Alltså läser jag Århundradets kärlekskrig. 

Finner där en dialog mellan en Hon och en Han. Ibland kommer det flera Hon efter varandra, ibland flera Han. Varje yttrande framförs på korta rader, alltså som i en dikt. Boken är på 180 sidor. I samma tryck men med fulla rader skulle texten få plats på 50. 

Då och då kommer mellan replikerna något som liknar en rubrik, till exempel: 

DÖDSDANSEN  

EGENMÄKTIG! FÖRFARANDE 

THE TAMING OF THE SHREW 

 LÄR MIG ATT RUTTNA SOM ETT ENKELT BLAD  

En del känner jag igen som citat, kanske borde jag känna igen alla.   

Själva replikerna innehåller ofta citat. Jag återger här några få strödda exempel på sådana repliker. I boken står de alltså inte intill varandra så som de gör här. 

Hon sa: 

Du är översymboliserad i mitt liv. 

Liksom jag i ditt: 

Fallisk moder. 

Hu. 

Was nun kleiner Mann 

Han sa: 

Jag har alltid velat vara 

Il capo di capo. 

Hon sa: 

Känner du dig i bann. 

En pervers bekännelse 

Som jag inte hör. Men inte du heller. 

Din ideologi är mig så främmande. 

Din maktpolitik outhärdlig. 

Le repos du guerrier 

Hon sa: 

Jagar 

Penthesilea 

Kassandra 

Sapfo. Inte Pallas Athena 

Sprungen ur 

Pappagudens huvud. 

Han sa: 

Vårt äktenskapliga debacle: 

Högmodets giftermål med Avunden 

Avlade vreden. 

Hon sa: 

Du hatar mig. 

Mor per me non ha per me non ha 

Vad är det Hon och Han anklagar varandra för? Det är frågan jag ställer mig när jag slutat studsa på alla citaten. Då ser jag att Han anklagas för att anse sig själv vara mer värd, för att inte ha tagit samma ansvar i hushållet och för att ha slagit henne. Hon anklagas för att inte respektera eller ens acceptera honom som han är.  

Efter punktromanen står Appendix med källan till varje citerad rubrik och till varje citat i replikerna. Litteraturvetaren och folkbildaren har inte kunnat nöja sig med den skönlitterära texten, och det är den nyfikne läsaren mycket tacksam för. 

Ebba Witt Brattström gett mig ett utmärkt stöd för mitt budskap: man kan skriva på vilket sätt som helst!  

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Flyktingströmmen: usel EU-plan, protest

Nyhet på morgonen den 18 mars 2016, här citerad från Svenska Dagbladet: 

Flyktingplan klar – Sverige redo bistå Grekland med polis

De 28 EU-ledarna enades natten till fredagen om en position i förhandlingarna med Turkiet om en gemensam plan för att stoppa strömmen av flyktingar och migranter från Turkiet till Grekland. 

– Vi måste få stopp på den oreglerade, mycket farliga flykten över Medelhavet som bara i år kostat flera hundra människor deras liv, säger Löfven.

Tanken är att alla migranter som tar sig till Grekland men som inte söker asyl eller som saknar skyddsskäl ska återföras till Turkiet.  ...  Grekland (behöver) sannolikt upprätta bevakade läger så att de som riskerar att skickas tillbaka till Turkiet inte försvinner. 

EU ska stå för kostnaderna för att transportera tillbaka migranter till Turkiet, men också till migranters ursprungsländer.

De syriska flyktingar som har blivit avvisade från Grekland kommer att hamna sist i kön. På så sätt hoppas EU avskräcka många från att göra den farliga och kostsamma resan över Medelhavet. 

Tanken är att EU i utbyte ... ska ge turkiska medborgare visumfrihet till EU... skynda på förhandlingarna om turkiskt EU-medlemskap och ge minst 30 miljarder kronor för att bygga upp flyktingmottagningen i Turkiet. Ytterligare 30 miljarder kronor kan bli aktuellt från 2018 på villkor att de tidigare utbetalda pengarna använts på rätt sätt.

Cecilia Wikström, en av de två som i EU företräder de svenska Liberalerna protesterade mot uppgörelsen igår på nyhetsbrevet Europaliberalen. Hon reagerar starkt mot att EU betalar Turkiet för att slippa ta ansvar. Hon till och med hotar! Här är hennes avslutande stycken:

I stället för att betala Turkiet, så bör EU investera pengarna i upprättandet av välfungerande mottagningscentrum, så kallade hotspots, som är strategiskt placerade vid EU:s yttre gränser varifrån asylsökande kan fördelas rättvist till de 28 medlemsländerna. Ekonomiskt stöd bör givetvis ges till flyktingarna som bor i läger i exempelvis Turkiet, Libanon och Jordanien, men via UNHR.

Dessutom måste lagliga och säkra vägar skapas för flyktingar för att komma till EU och söka asyl. Det kan exempelvis göras genom att ta emot fler kvotflyktingar eller genom att utfärda humanitära visum på EU-ambassader och konsulat.

Om medlemsländerna i rådet under torsdagens eller fredagens möte fattar beslut som strider mot både Genevekonventionen och EU:s fördrag kommer jag personligen att ta initiativ i Europaparlamentet för att dra ministerrådet inför EU-domstolen för att ogiltigförklara dessa beslut. Någon ordning och reda får det faktiskt lov att vara även i Ministerrådet!

Genom att delta i detta EU-beslut har Sverige eftertryckligt markerat den tvärvändning i flyktingpolitiken som jag pekade på här den 2 januari. Skönt att en protest mot EU-erbjudandet kom redan igår. 

Det är bedrövligt att Sverige är med om ett försök från EU att avhända sig ansvar med miljarder till Turkiet = en inbjudan till Turkiet att hålla flyktingar i läger i stället för att komma in i det turkiska samhället.

Erdoğan har glömt vad hans store föregångare Sultan Bayezid II gjorde 1492, och EU har också glömt det. När Ferdinand och Isabella demonstrerade sin kristlighet genom att driva ut judarna från Spanien, sände han en turkisk flottstyrka för att hjälpa dem fly. 

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA