Fler IS-krigare kommer från Göteborg än från hela USA. Nu gäller det att stoppa de förhållanden och den process som leder till att fler ger sig av för att döda. Men Göteborgs kommun har ingen handlingsplan för det. Galenskap genom handfallenhet.
Galenskap finns av annat slag också. Ända sedan jag på 1950-talet började följa diskussionen om konstruktionen av "enhetsskolan" som sedan blev grundskolan har jag sett att varje ny våg av "progressiva" idédrivare för en "modernare" undervisning glömmer något väsentligt.
Nu har det hänt igen. Det framgår av ett intressant reportage som gjorts av Maria Carling, redaktör för Svenska Dagbladets IDAG. Reportaget är utmärkt illustrerat av Malin Hoelstad.
Det nya i detta fall är hur iPad och andra paddor används i undervisningen. Dessutom handlar reportaget om hur lärare reagerar på att elever använder mobiltelefoner under lektionerna. Jag återger först två illustrationer med bildtexten avkortad:
[Här fanns från början ett foto på sex sittande och två liggande flickor, alla med paddor. 26 november kl 17:27 meddelade SvD att fotografens bilder var skyddade av upphovsrättslagen och att jag antingen måste betala 1000 kr +moms eller ta bort den. Jag valde att ta bort den 17.54.]
Från sexan får eleverna i Sätraskolan vara inomhus på rasten. I våras lekte de kull ute. Nu är det paddorna som gäller.
[Här fanns från början ett foto på fyra sittande pojkar med paddor. Jag tog bort fotot kl 17.57. Orsaken densamma som beträffande föregående foto. Jag har fått lära mig något nytt!]
Killarna i sexan sitter sida vid sida och tittar på fotboll och youtube-klipp eller spelar spel.
Det vanliga, när någon skola förhoppningsfullt börjar använda ny metod, är att en forskare åberopas eller tillfrågas, en specialist på något. Men ju mer specialist, desto större risk för att forskaren rör sig i en medvetandetunnel och inte ser något utanför den.
Den som tillfrågas i detta fall är Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap. Hans slutsatser om hur paddorna bör användes vettigt är helt övertygande. Men så till det där som är utanför specialistens tunnel. Torkel Klingberg nämner inte ett ord om vad det innebär för barnets utveckling att sitta still på rasten i stället för att röra sig.
Även andra än professorer kan ha svårt att röra sig utanför sitt medvetandes tunnel. En intervjuad lärare:
– Elevernas koncentration var inte nödvändigtvis bättre förut, säger Mika Laine som har jobbat på Sätraskolan i 18 år.
Mika Laine började alltså 1997. Då var den disciplin som koncentration kräver sedan länge borta eller upprätthållen bara av en del lärare. I stället sitter han fast i den tidens föreställning om eleven som ansvarig. Han "utgår ifrån att eleverna själva väljer att koncentrera sig på det lektionen ska handla om".
Visst, sådana elever finns, men hur många av dem kan koncentrera sig när så mycket störande samtidigt äger rum i klassen? De som har svårt att koncentrera sig och planera sitt eget arbete och som tillbringar rasterna stillasittande med padda – hur många av dem kommer att må bra?
Mina tankar går till elever som jag undervisade 1952. Något som hände då hoppade efter femtio år upp ur mitt sinne som den här dikten:
Folkskola
Magistern kan
väl lära oss engelska!
Vår vanliga
magister kan inte engelska!
Magistern!
Årskurs fem
och sex och sju
i samma klass
blir allt
ivrigare.
Ta det lugnt!
Jag är
vikarie!
Jag får inte
ändra i schemat!
Magistern!
Vi kommer
tidigare på morron!
Magistern kan
väl försöka!
Magistern
försökte.
Barnen kom en
halvtimme
innan
skoldagen började.
De kom en hel
termin.
De var tolv
och tretton och fjorton år
and eager to
learn.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
