Ett intressant fall

Vi vill fira att Ottilia, vårt barnbarnsbarn nr två, fyller ett på lördagen. Härligt tillfälle att få träffa henne igen! Evelyn och jag tar oss till Jarlaberg och stiger in hos barnbarn nr 4, Erik, hans Isabelle och deras Ottie. Av med skorna, fram med mina tofflor!  De är lämpade för gamla genom att ha god friktion mot golvet, alltså förebygga fall.

Kör vänsterfoten in i sin toffel och står tryggt på det benet. Kör med glatt mod högerfoten in i sin toffel – och landar i samma sekund på rygg med höger armbåge slagen så hårt i golvet att jag hör den krasa.

Tappar andan, länge. Känner sedan med vänsterhanden att yttersta biten av höger armbåge lossnat. Det går bra att känna efter; smärtan har ännu inte slagit till. Inser att jag inte placerade min fot i toffeln utan bredvid – och tryckte den framåt i ylle mot blankt golv!

Kravlar mig upp till halvliggande i ett soffhörn. Det känns som jag svimmat men efter kaffe klarar jag klarar i alla fall att se och höra och att säga några ord.  Dessutom klarar jag att smaka en del bakverk som Evelyn bär till mig: Ottilia-föräldrarnas egna kompositioner, lika goda som fantasifulla. För att ge mig överblick tog hon den här bilden:

Så snart Ottilia slitit upp sina paket bland alla kusiner och andra släktingar tog vi taxi till Danderyds akut. På imponerande kort tid var hjärtat EKG-kontrollerat, armbågen röntgad och huvudet magnetröntgat. Enda som krävde åtgärd: armbågsbenets spets lossbruten och måste spikas fast eller vad det nu heter på fackspråket. Allt jag utsattes för gjordes effektivt och vänligt.

Därmed var det att vänta på operation medan det hela tiden strömmade in nya patienter som behövde opereras före mig. Jag var väl påpassad med smärtstillande medel och dropp från en ställning som jag drog med mig. Mesta tiden kom jag att sitta i Dagrummet och läsa den här boken:

Jag hade börjat läsa den för att se om det finns genusforskare som förstår att könsskillnader inte bara är inlärda. Och nu finner jag i boken direkta beröringspunkter med vad jag är med om på sjukhuset. Två franska forskare berättar t ex ingående om att många föderskor börjar uppleva livmodern som en egen personlighet. Just när jag läser det efter operationen upplever jag min egen högerhand som en helt främmande aktör.

Känseln i fingertopparna är borta men jag kan i alla fall både kröka och räta ut varje finger. Ja, det är vad jag upplever. Jag kommenderar ett finger att kröka sig och uppfattar att det lyder – men ser att det ligger still som en död sill. Min hjärna kommenderar fingret och uppfattar att det lyder som vanligt – men lyder gör det inte alls. Den här olydiga handen blir till en egen personlighet: 

Då påminns jag om att jag har fler sådana egenmäktiga personligheter i kroppen, den värsta min ryggrad.  Den krummas undan för undan oavsett vad jag gör. Den gör som den vill, och det är inte vad jag vill. Man behöver tydligen inte vara födande kvinna för att en kroppsdel ger sig på att bygga en egen personlighet. Livet blir allt intressantare.

Operationen genomfördes på måndagskvällen, och jag var hemma igen tisdag kväll. Tiden på sjukhuset före och efter operationen blev mycket stimulerande. Bland all personal, från den ansvariga i köket till läkarna, fann jag intressen som stimulerade nya tankar. Det går utmärkt att odla dem nu i samspel med Evelyn medan hon driver spontan intensivvård av mig. 

KOMMENTERA

Folkpartiet på avvägar / The Liberal Party gone astray

In my English nutshell

The leaders of the Liberal Party in Sweden has decided to work for yet another restriction of parents’ right to allocate parental leave between mother and father. The leaders can accept neither that the leave is mostly used by the mother, nor that the vast majority of them want to keep that freedom.

Further, the party leaders are now using the unscientific definitions by the feminists marching under the banner Genus (Gender) – in spite of the fact that the party has always been positive to science.

Since 2010, when I published a book on these matters, I have tried to establish a dialog with the feminists in the party – totally in vain. I have now attacked the party leaders by an article today in Nu (Now), the weekly of the party, and now publish the article here as well. 

Här en artikel, publicerad idag i Folkpartiets Tidningen NU. Artikeln återges så som den redigerats av redaktionen. Efter artikeln några rader om vad jag siktar på att göra mer.

Liberal jämställdhet, inte socialistisk!

”DET GÅR INTE att älska alla åsikter i sitt parti i alla lägen.” Jag tackar Birgitta Ohlson för de orden i en DN-intervju. Inte valde jag Folkpartiet på 50-talet för att jag höll med i allt. Dessa punkter var de avgörande när jag hade partierna till påseende: 

 Individen måste få tänka fritt, ta personligt ansvar och ges villkor som gör detta möjligt. Individen måste få ta del av vetenskapens rön och dessa måste spridas utan hänsyn till om de gynnar den ena eller andra gruppen. 

Valet av parti blev lätt. Folkpartiet såg individen bättre än de andra, var mest öppet för vetenskap och hade varit liberalt ända från den tid det växte fram. 

BIRGITTA OHLSSON BERÄTTADE vidare att hon ”varit besviken genom åren på Folkpartiet”. Det känner jag igen. På 70-talet arbetade jag mycket med kontakter för flyktingar, såg hur detta försvårades av den nedlåtande attityden ”vi ska ta hand om våra invandrare” och blev bestört över att attityden spred sig in i Folkpartiet. 

Först långt senare lyckades partiet återgå till linjen att stimulera personligt ansvarstagande. Det var integrationsgruppen, bestående av Mauricio Rojas, Nyamko Sabuni och andra invandrare, som åstadkom genombrottet. 

Idag har jag fått lika starka skäl till besvikelse: i programmet för jämställdhet. 

Pappamånaden behandlar kvinnan nedlåtande. Satsningen på genuspedagogik röjer oförmåga att urskilja om det finns belagda vetenskapliga rön bakom beteckningar som ser vetenskapliga ut. 

Undersökningar visar att de flesta kvinnor tar ut längre föräldraledighet därför att det själva vill det och att de inte vill ha någon inskränkning av den friheten. Men nu har paternalismen kommit tillbaka. 

Förr drevs den av konservativa krafter. Kvinnan skulle hindras från att ta arbeten som inte ansågs lämpliga för dem. Paternalismen drivs idag av feminister. Kvinnan bör hindras från att besluta själv.  Hon sitter i en fälla. Hon ses inte som en individ utan är bara en medlem av en grupp som måste styras uppifrån.

GENUSPEDAGOGIKEN UTGÅR FRÅN observationen att flickor och pojkar bemöts olika och slutsatsen att just detta gör dem olika. Slutsatsen är önsketänkande och går på tvärs mot vetenskapliga rön. Genforskare kan studera samspelet mellan gener och omgivning när individen präglas.  De som marscherar under baneret Genus stämplar sådant som fördärvlig ”biologism”.

Paternalism och ovetenskap har tagit sig in i jämställdhetsprogrammet. Hur? Kan det bero på att Folkpartiet har så få medlemmar i förhållande till det nödvändiga antalet väljare? Då kan en liten, målmedveten och uthållig grupp få igenom programförslag som inte är liberala. 

I min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken har jag pekat på det öde som drabbat åtskilliga kvinnor, nämligen de som hävdat att även gener spelar en roll för könsskillnader. Dessa kvinnor har förföljts av likhetsfeminister och tystats. Vetenskapliga rön de pekat på har förblivit bannlysta.

Nu är jag tvungen att bekämpa två element i Folkpartiets jämställdhetsprogram: synen på kvinnan som mindre tillräknelig och ovetenskapligheten. Att även socialister driver dessa element ger ett starkt skäl för att bekämpa dem även utanför partiet.

DEN NEDLÅTANDE ATTITYDEN mot invandraren bröts i Folkpartiet av invandrare. Nu är kvinnan drabbad av samma nedlåtande attityd. Jag hoppas därför att kvinnor tar upp kampen för att bryta nedlåtenheten och paternalismen. 

GÖRAN C-O CLAESSON

          Författare och folkpartist

Sollentuna

Bakgrunden för artikeln är att jag ända sedan sommaren 2010, då min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken publicerades, knackat på hos Liberala Kvinnor för att diskutera innehållet. 

Information om den boken finns på

http://www.ebokforlaggullestad.se/images/KMTdfTinfo.pdf

Boken var för övrigt inte min första som gäller jämställdhet. Se

http://www.ebokforlaggullestad.se/images/Lukinfo.pdf  

Liberala Kvinnors ledning har inte velat ha en dialog med mig. Det har hindrat mig för att framföra mitt budskap i partiet. I partiet ”äger” nämligen Liberala Kvinnor ämnet jämställdhet och har till slut lyckats få med sig partiledningen och landsmötet.

Att detta kunnat ske avspeglar ett allvarligt problem idag: antalet medlemmar i vårt parti utgör bara 3,9 procent av det antal röster som krävs för att få in bara så många i Riksdagen som vid förra valet. Därmed kan en liten målmedveten och uthållig grupp med övertygelse få sin vilja igenom. Inget övertygar som övertygelse.

3.9 procent  – det innebär att våra medlemmar inte representerar de väljare vi hoppas få eller ens har kontakt med dem. I min bok har jag berättat ett exempel: de svar jag fick in på frågan ”Är du feminist?” 

Nu går jag vidare genom att behandla de här fundamentala frågorna även i media utanför Folkpartiet. 

KOMMENTERA

Fittstim: Belinda vågar simma för sig

Nyamko Sabuni på middag hemma hos feminist! Till och med hos Belinda Olsson, en nyckelperson i Fittstim. Mycket djärvt av en fisk i stimmet att våga simma för sig och försöka se vad stimmet har haft och har för sig. 

När Nyamko Sabuni ”avböjde etiketten feminist” blev hon ”död” för opinionsdrivare i massmedia, de som var troende feminister. Vad hon genomförde som jämställdhetsminister förtegs eller förtalades. Men nu alltså hemma på middag hos en feminist! Och det inför kameran i sista programmet av SVT-serien Fittstim – min kamp. 

Ibland går det troll i ord, ibland går det tro. Feminism är ett sådant ord. Den som studerar definitionen av det finner en person som vill se och göra något åt vissa missförhållanden men inte vad detta ”göra” innebär. 

Feminismen har allteftersom likhetsfeminism kommit att dominera utvecklats till en trosbekännelse: könsskillnader är i allt väsentligt inlärda. Detta finns det inget vetenskapligt stöd för. Kanske därför har feminismen flyttat in under den mer vetenskapligt klingande beteckningen genus. Där gäller dock samma tro.

En tro måste markeras. Ett sätt för det är att ta avstånd. De som inte tror måste man ta avstånd från. Belinda Olsson vågar simma vid sidan av stimmet och öppna sina sinnen för intryck från andra än de troende, till och med ställa frågan om feminismen varit på rätt väg. Det är värt en medalj.

Middag i hennes kök med gäster som har olika åsikter var en värdig final för programserien. Värdinnan har till och med vågat bjuda in Amelia Adamo som röjde kritik mot feministers tankar och sätt att nå ut. Onekligen når hon själv ut väsentligt bättre än Bang.  

KOMMENTERA