Romerna i Förintelsen

Den 27 januari är min födelsedag. Sedan 2005 är detta datum också Förintelsens minnesdag. Då har det blivit naturligt att gå till Raoul Wallenbergs torg och lyssna på dem som hedrar minnet av de mördade och de förföljda som överlevde, allt arrangerat av Forum för levande historia.  I år blev det på två sätt en annorlunda upplevelse.

Bilden är från Svenska Dagbladet den 28 januari. Bildtexten är svår att läsa, och jag återger den därför här:

MINNESDAG Kronprinsessan Victoria tänder ljus vid högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag, vid en ceremoni på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm under gårdagen. 2005 deklarerade FN att den 27 januari skulle bli minnesdag, baserat på dagen då fångarna i Auschwitz befriades 1945. 

Bildtexten är märklig på två sätt: Minnesdagen ägnades denna gång romerna men det nämns inte. Denna bildtext är tidningens enda information om minnesdagen.

Desto viktigare att vi deltog trots avskräckande väder. Det var visserligen någon plusgrad men vinden blåste så hårt att tältet med information om romerna inte kunde sättas upp. Vinden gav dessutom en stark köldeffekt. Att den romska musiken över huvud taget kunde framföras är svårt att förstå.

Den kalla vinden drabbade även publik och talare svårt men talen genomfördes och de flesta i publiken stod kvar åtminstone till och med sista talet. Inga tv-kameror syntes till men massor av poliser och många polisbilar.

Först lämnade Eskil Frank, överindendent för Forum för levande historia, en översiktlig redogörelse av målet med Minnesdagen och skälen för att peka på romernas öde denna gång.  Den tid romerna ännu levde i Auswitch behandlades de sämre än övriga fångar. När slutet för närmade sig genomfördes ”Zigenarnatten”. Alla romer hämtades och avrättades i en följd.  

Sedan talade vår EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson. Hon dök ned i vidrig historia och berättade vad som drabbade romerna i Tredje Riket. Hon dök upp i den vidriga del av nutiden som består i att rörelser och partier för främlingsfientlighet växer i Ungern och en rad andra länder och att detta uppmuntrar till mord på romer. 

Talet var upprivande och medryckande folkbildning! Sedan talade en företrädare för Die Rom und Cinti Union (RCU)   i Tyskland. Han berättade mer ingående om de tillsammans förföljda folken som mördades i så stor skala, Tyvärr kunde jag inte anteckna hans namn i kylan. 

Cinti hade jag aldrig hört talas om, så dem fick jag leta efter på nätet. Fann bland annat en beskrivning hos United States Holocaust Memorial Museum.    

Cinti kallas också sinti och invandrade till Europa tidigare än romerna. En gissning är att de kommer från provinsen Sindh i nuvarande Pakistan. De finns bara i Europas tyskspråkiga länder.

Minnesdagen på Raul Wallenbergs torg tycks ha nämnts i DN ännu mindre än i SvD. ABC skildrade hur Linje 127 mot rasism tände ljus för att påminna om Förintelsen men då nämndes inte ett ord om romerna. 

Bedrövligt att romerna glömdes men en glädjande – och oväntad – nyhet fanns dock i SvD:

Ungern erkänner Förintelsebrott 

Ungrare sände i samarbete med nazisterna nästan en halv miljon judar i döden. Det sade Ungerns president Janos Åder i söndags inför minnesdagen av Förintelsen uppger TT-AFP-Reuters. 
   Hans uttalande är ett ovanligt erkännande av en del av Ungerns förflutna som många av dagens styrande gärna talar tyst om. Judiska grupper har tidigare anklagat Ungern för att lägga skulden för folkmordet på ungerska judar helt på tyskarna. 

KOMMENTERA

Genom glasväggen

Varför göra väsen av att jag bloggar? Skälet är att gamla som regel är osynliga och ohörda. Jag vill ändra på det!

De som bär genusglasögon ser ett glastak över kvinnorna. Ovanför det taket ser de inte kvinnorna som ryckt upp till positioner i toppen. Nedanför glastaket ser de inte att de allra flesta av männen finns just där. Inte heller ser de att fler och fler män slås ut från arbetslivet. 

Det jag ser av glastaket är att det blivit allt trasigare. Ovan för det ser jag kvinnor i ökande antal. Dessutom ser jag en solid glasvägg framför mig och andra gamla. Oavsett vitalitet och kompetens är vi placerade bakom den väggen så att vi varken syns eller hörs.

Osynlighetsväggen finns även i Folkpartiet trots att det varit pådrivande för lagen mot åldersdiskriminering. Alltså kandiderade jag i partiets provval inför riksdagsvalet! Har berättat om det på bloggen. Skriv  kandidat observerar  i sökrutan till vänster så kommer du till första inlägget och kan sedan vandra vidare mot nuläget.

Så många röstade på mig att en tredjedel av alla kandidaterna fick färre röster. Jag kom alltså genom glasväggen vad Folkpartiet centralt beträffar. Men glasväggen finns ju överallt, även i Sollentuna.

Nu hoppas jag att Vi i Sollentuna genom denna intervju kan hjälpa mig genom även den lokala glasväggen. 

Den som ställer upp för intervju måste vara beredd på att inte alla ord kan återges exakt som de fällts. Jag menar till exempel inte alls som det står i bildtexten att den svenska skolan är anpassad för flickor. 

En skola som konstruerats och utvecklats så att alla måste gå i den oavbrutet under hela uppväxten är inte anpassad för något av könen. Men den har råkat bli sämre anpassad för pojkar än för flickor! Annars skulle inte allt fler pojkar misslyckas! 

Intervjuaren, Simon Markusson, har gjort bättre ifrån sig än de flesta som intervjuade mig innan jag placerades bakom glasväggen. Jag har därför skannat in hela artikeln och mejlar den gärna. 

Jag vill vara en ombudsman för pojkarna som misslyckas i skolan. Sedan 1962, då jämställdhet gjordes till ett av skolans huvudsyften, har man envist försökt ändra flickorna. Ta för er!  Flickorna har alltså i över femtio år uppmuntrats att bli mer lika pojkarna. Resultatet kan ses i det här diagrammet i Lathund för jämställdhet som ges ut av SCB:

Flickorna har alltså fortsatt att välja linjer som kvalificerar dem för yrkesområden där lönerna ofta är låga. Den stora skillnaden i livslön mellan kvinna och man, 3,6 miljoner, orsakas just av detta val. 

Och hur vill politiker och skolan nu göra för att minska antalet pojkar som misslyckas? Det som sagt hittills: genom att förbättra undervisningen i jämställdhet. Det var metoden för att ändra flickorna, metoden som misslyckats i femtio år. Att ändra pojkarna med samma metod kommer också att misslyckas.

Det är skolan som måste omkonstrueras – och arbetslivet där man måste lära sig att ta ut medarbetare för befordran uppifrån och efter kompetens och inte efter deras framfusighet. 

KOMMENTERA