Ty makten är din… 15 år senare / Thus the power is yours… 15 years later

In my English nutshell

The Swedish Secretariat for Gender Research  invited to a seminar. In 1999 a huge investigation had been completed and the final report was called (my English translation) Thus the Power is yours … the Myth of the Rational Working Life and the Equality of Sweden. 

The seminar was titled Thus the Power is yours … 15 years later. 

I participated in the hope of finding awareness of the paradigm shift: Unqualified jobs disappear. An inceasing percentage of the boys fail at school. Young women dominate on all university lines. I found no such awareness.

1999: En utredning som lagt fram betänkande efter betänkande är klar med sitt slutbetänkande:  Ty makten är din … Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige (SOU 1998:6).   

2013: Nationella sekretariatet för genusforskning  inbjuder till seminarium Ty makten är din … 15 år senare.  Sekretariatet vill på två timmar den 22 maj få fram vad som hände med utredningens förslag och i fråga om de problem förslagen täcker. Arrangörer: Sekretariatet i samarbete med riksdagsledamöterna Tina Acketoft, FP, och Louise Malmström, S. 

Som luttrad huvudsekreterare i stora statliga utredningar lockas jag av den tydliga uppdelningen på forskning och politik: först en timme då medverkande forskare i utredningen ger sina intryck, sedan en då engagerade politiker ger sina. Fler än jag lockades. Snart meddelades: Seminariet är fullt och anmälan stängd.

Min förhoppning gäller om forskare och politiker idag är medvetna om att situationen i fråga om jämställdhet nu är radikalt förändrad i länder som Sverige. Forskare och de som tycker om att uttrycka sig akademiskt använder gärna uttrycket 

paradigmskifte. 

Nu pågår ett paradigmskifte sedan länge. Allt fler enkla arbeten försvinner som kan utföras av nybörjare utan särskilt krävande utbildning. Allt fler arbeten kräver utbildning. För allt fler arbeten krävs akademisk examen. 

Allt fler pojkar misslyckas i skolan och klarar sig sämre på arbetsmarknaden. Flickorna lyckas bättre och dominerar nu på alla universitetslinjer utom en. 

Procenttalet utslagna män ökar liksom genomsnittsinkomsten för unga kvinnor. Unga kvinnor i New York och London har nu genomsnittligt högre lön än unga män. Samma krafter är på gång i många andra länder.

Paradigmskiftet är kraftigt och tydligt. Rimligen bör det rikta vår blick mot skolan/uppväxten Vi måste erkänna att dagens skola, som alla förväntas gå i oavbrutet under hela uppväxten, diskriminerar pojkar med en viss läggning. Skolan måste konstrueras om så att den inte diskriminerar de pojkarna. 

Jag infann mig alltså till seminariet Ty makten är din … 15 år senare i förhoppning om att dessa kunniga jämställdhetsforskare och dessa engagerade politiker kan säga något om paradigmskiftet och vad det kräver.

Seminariet var väl förberett, leddes på ett föredömligt sätt av Kerstin Alnebratt, sekretariatets föreståndare, och avslutades med att var och en kunde ta med sig en deltagarlista med namn och mejladress. Den visar att vi var 86 deltagare, de medverkande inräknade.

För människor som definierar jämställdhet i % och verkar för kvotering borde det vara självklart att föreslå kvotering på fler viktiga områden än bolagsstyrelser och föräldraledighet, t ex genus. Av oss 86 deltagare i seminariet var 10 män, alltså mindre än 12 %. Ungefär den fördelningen har jag observerat på Genuslistan, alltså sekretariatets elektroniska anslagstavla. 

Men till innehållet i seminariet! Först några glimtar. Kerstin Alnebratt försökte få svar på frågan om hur de nya styrmedlen påverkat jämställdheten. Frågan måste rimligen bli brännande i den nya situation som råder men den kom inte att behandlas på seminariet.

De medverkande forskarna var Anita Nyberg, professor emerita i könsperspektiv på arbete och ekonomi, Elisabeth Sundin, professor i företagsekonomi, och  Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi. 

Den politiska panelen bestod av riksdagsledamöterna Ylva Johansson, S, och Annika Qarlsson, C. Vidare Maria Hemström Hemmingsson, Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, Ulrika Lorentzi, jämställdhetspolitisk utredare hos Kommunal samt Lars Persson, FP, Program för hållbar jämställdhet vid Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Det kom fram åtskilliga intressanta påpekanden från forskarna och intressanta synpunkter från politikerna men min förhoppning infriades inte. Varken forskare eller politiker verkade fästa vikt vid paradigmskiftet. 

Att skolan/uppväxten måste få en ny och icke diskriminerande konstruktion 

är ett krav som blir allt viktigare att driva. 

I Sveriges Historia 1920-1965 (Norstedts 2012) finns en utmärkt grund. Där berättas om hur man tänkte – och inte tänkte på – när skolan konstruerades.

Svensk-norsk expedition till Göteborg / Swedish-Norwegian expedition to Göteborg

In my English Nutshell

The Swedish-Norwegian Association arranged an expedition to the East India ship Götheborg, the Göteborg Opera and the Norway House in Göteborg. My wife, originally Norwegian, and I participated and learned more than I am able to tell in English now. 

Svensk-Norska Föreningen lockade till en expedition 2-4 maj för att se Norges Hus i Göteborg och annat intressant där. Som den norsk-svenska union Evelyn och jag är anmälde vi oss

Göteborg var min hemstad under de 21 första åren av mitt liv och den första stad i Sverige där Evelyn bodde och arbetade. En extra lockelse för oss att delta var att arrangörerna förlagt vår nattvila till det hus där jag som gymnasist sorterade julkort för att kunna köpa julklappar. 

Vi kommer ut från Göteborgs Centralstation och går de få stegen mot Clarion Hotel Post.   Har det verkligen gått att göra hotell av Huvudpostkontorets stora monumentalbyggnad? Jag ser oroligt framåt-uppåt. 

Blicken möter symbolen: Inte höra, inte se, inte tala. 

Jag kommer direkt att tänka på ledamöterna av Sveriges Riksdag. Med några få undantag, bland dem Eva Flyborg i Göteborg, vill de inte höra människors oro inför sitt döende, inte läsa rapporter om smärtlindring som inte fungerar och inte tala om dödshjälp trots att 80 % av befolkningen är för.

Men vad skymtar bakom och ovanför fasadkanten? Ser ut som något växthusaktigt men utan tak. Bäst att se efter. Det visar sig vara toppen av ett hus på 13 våningar i bortre hörnet av hotellkvarteret. Hissen upp! Där finns en simbassäng med utsikt även när bara huvudet är ovanför vattnet.

I den här riktningen syns hela Drottningtorget, späckat av minnen.  I förgrunden taket av Huvudpostkontoret där jag och horder av andra gymnasister sorterade julkort i en gigantisk hall med påkostade pelare och vackert tak. Där finns nu à la carte-restaurangen vilket onekligen passar lokalen bättre.

Till höger Göteborgs Centralstation som mina tåg avgick från under en tid då det ännu fanns öppna plattformar på vagnarna och bagageräck i trä som det gick att sova på när Majornas läroverk for till fjälls. 

Nästan mitt på torget lyser Eggers som under min viktigaste präglingstid var utanför min föreställningsvärld. Lite till vänster och bortom Eggers hade jag högst upp mitt första arbete efter studenten. Det var på Svenska Telegrambyrån, en av de största reklambyråerna på den tiden. En uppgift var att skriva verser för att locka till köp av Cloettas ”marmeladkulor”. 

Genom kanalen till vänster rinner vatten från Mölndalsån. Huset till vänster om kanalen hyste förr Broströms huvudkontor där det satt folk som beviljade enstaka stipendiater, bl a mig, gratis resa USA tur och retur. 

En blick till höger avslöjar historia som ägt rum och historia som kommer. Den gamla stationsbyggnaden har fått vara kvar men är nu bara en liten del av stationens byggnadskomplex. Bron över Göta Älv kommer att bytas ut för att klara mer trafik. 

Inne i huset lägger jag märke till något jag inte sett på något annat hotell: varenda dator är en iMac. Dessutom finns det på mitt nattygsbord ett litet flygande tefat. Det visade sig vara en ”docka” för iPhone att användas av dem som vill lyssna på extra fin musik. 

I receptionen lägger vi märke till en ovanligt glad stämning. Vad vi än frågade om, t ex vad det flygande tefatet var för något, ryckte någon ryckte ut och förklarade. När vi före avresan frågade efter bagagerummet, visade det sig att det var i receptionen man tog hand om bagaget. 

Den aktiva tjänstvilligheten i receptionen var något att njuta av – men också nödvändig. Vi har aldrig varit på ett hotell med så lite skyltar och instruktioner om saker och ting. Det ledde till många frågor. 

Det var betydligt trivsammare i Clarion Hotel Post än i gamla Huvudpostkontoret. Men å andra sidan gav det inga pengar till att köpa julklappar.

Svensk-Norska Föreningens sekreterare, Inger Mörstedt, organiserade expeditionen och lämnade inget åt slumpen. Studerar här hur kanalen, på bilden skymd av hotelltaket, når fram till Vallgraven. Märkligt nog kallas kanalen Fattighusån och märkligt nog är den inte överdäckad.

Det väcker mitt minne av hur mina föräldrar tog mig till sista delen av Östra hamnkanalen. Den gick mellan Stora hamnkanalen och Lilla bommen. De visade att man börjat fylla igen kanalen för bilarnas och spårvagnarnas skull.

Jag blev rädd för att alla kanalerna skulle fyllas igen men tydligen greps fler av samma rädsla. Inga fler kanaler fylldes eller däckades över. Eller var det de populära turerna med Paddan som räddade vattnen? 

Nu vill vi emellertid ut på större vatten och tar Älvsnabben  till Kina-fararen Götheborg hos Svenska Ostindiska Kompaniet som ansvarar för dagens Götheborg, en kopia av ett av de skepp som drevs av  Svenska Ostasiatiska Companiet.

Någon såg till att det på sin sista resa gick på ett välkänt grund så nära inloppet att tillräckligt kunde bärgas då för att expeditionen skulle gå med vinst. Dessutom tillräckligt kvar av skeppet för att bygga en kopia.

Expeditionsledningen har organiserat allt perfekt. Vi stiger iland vid Eriksbergs färjeläge. Götheborg ligger omgiven av marin hedersvakt, marinens musikkår spelar och på andra sidan syns Masthuggskyrkan som ett landmärke.  

Ostindieskeppet har sin brygga i det gamla varvsområdet.  Varvet finns kvar i form av flera byggnader som nu är kontor eller bostäder. Området väcker starka minnen i mig som bodde nära södra älvstranden. Först dånet från nithamrarna tiden innan man svetsade fartygen. Sedan besöken hos Pappa när ”hans” båt var ”på varv” och vi for med färja över älven för att hälsa på. 

Vår guide hette Gabriella – på modernt sätt bar hon bara förnamn. Hon var mycket skicklig i att levandegöra livet ombord, både det i originalskeppet under 1700-talets Kina-resor och det i dagens kopia. Jag har tidigare varit på visningar av Götheborg och då aldrig upplevt någon guide som visade sådan inlevelse i det liv som de underordnade sjömännen hade på kanondäck när de sov, åt och torkade händerna.

För den som vill veta mer om hur folket ombord med överblick hade, alltså befälet och prästen, finns ingen bättre skildring än Jacob Wallenbergs från en resa med ostindiefararen Finland närmare bestämt kapitlen fram till och med Kapstaden. Boken finns lätt tillgänglig hos Ostindiska kompaniet 1731-1834 – ett lärdomsprojekt. 

De korta kapitlen hjälper läsaren att förstå detta:

Fartygen kunde vara lekbollar för vädret. Finland fick ta nödhamn i Norge med sönderslagen rigg och bortspolade båtar. Började segla igen med norska timmermän ombord som byggde nya båtar på däck.

Hantverk och boskapsskötsel utfördes ombord, inte minst på däck. 

Men dags för ett mindre och snabbare skepp! Vi stiger ombord på Älvsnabben och far till Lilla bommen. Vi som satt på sidan mot Hisingen såg något som gjorde att vi pratade undrande med varandra.

Jag tog en bild med min lilla kamera, inställd på största möjliga tele. Väl hemma vid datorn ser jag på bilden tydligare vad jag sett på lång avstånd från båten men haft svårt att tro:

Här står alltså en person på nosen av en fyraxlad lastbil som i sin framända hänger i en vajer. Ovanför personen något som kan vara en stor, vädertålig mikrofon, ovanför och till vänster om den något som kan vara en videokamera. Den väldiga kran som gör lyftet svänger sakta ekipaget i en vid halvcirkel. 

Vi avslutar den dagen på Göteborgsoperan där vi se och hör Barberaren i Sevilla – och läser eftersom denna komiska opera sänds på italienska med textrad på svenska ovanför scenöppningen. I sången och talet på italienska hör vi ett och annat göteborgskt kraftuttryck. 

Allt klaffade i denna föreställning, sången, spelet, kulisserna. De bestod bara av suggestiva portar, ogenerat numrerade och lika ogenerat körda omkring av de scenmedverkande.

Trots all komik – eller med hjälp av den – uppfattade jag då och då allvar. Bartolo, den otäcke förmyndaren, åberopade sitt doktorskap och sin intelligens, och några sådana människor har jag mött och förundrats över. 

Sista dagen. Vi samlas i Norges Hus. Exteriören är tydligt inspirerad av stavkirkene. Huset var tidigare norsk sjömanskyrka trots läget långt från hamnen. Den tillhörde alltså Sjømannskirken – Norsk kirke i utlandet  som emellertid såg att sjöfartens förändringar fick allt färre sjömän att besöka kyrkan och beslöt lägga ned den. 

Efter väldiga födslovåndor blev resultatet Norges Hus. Den som berättade om detta var lika skicklig som guiden på Götheborg att levandegöra vad som hänt och händer. Det var Jan Andréasson, norsk generalkonsul i Göteborg. Kgl. Norsk generalkonsulat, Göteborg visade sig vara en hörnsten i den konstruktion som gjort det möjligt att skapa och driva Norges Hus. 

Huset hyser alltså nu konsulatet, dvs kontoret för generalkonsuln och hans konsulinna. Jan Andréasson berättade att Göteborg betyder något helt annat än förr vad norsk handel och sjöfart beträffar. Numera går 80 % av Norges export och import via Göteborgs hamn. Göteborg är något norrmän passerar eller stannar till i, låt vara att den norska kolonin är stor.

Lösningen för huset har blivit blandad verksamhet: billighetshotell och vandrarhem med sovsal, uthyrning av kontorsrum liksom av fest- och konferenslokaler. Huset ligger nära filmpalatset och Svenska Mässan och drar in 45 000 kr i månad på parkeringsavgifter. Allt drivs enligt principen: lös problemen när de kommer! 

Och gudstjänsterna är inte borta! En gång i månaden lånas präst från norska sjömanskyrkan i Stockholm och kyrkolokalen är kvar intakt som syns här:

Symbolen gladde mig. P och X på en stång är en av de två äldsta kristna symbolerna flera hundra år äldre än korset. Ingen dålig avskedssymbol när vi sätter oss på tåget och hoppas komma hem helskinnade och utan förseningar.