In my English nutshell
”Patriarchy” and other old notions are floating around, presented as scientificly defined. At the same time Gender research is expanding, producing new notions with scientific claims. So, at Södertörn University, I entered a course in Introduction to Gender scientific theories, listened to the first lectures and brought home the literature where the current notions are defined. Hopefully, I will be able to distinguish the slogans from the scientific notions.
De som tror sig arbeta för jämställdhet använder ofta begrepp som vid närmare granskning visar sig bara vara signalord. Ett närmast komiskt exempel är könsmaktordningen. Den var utgångspunkt för S-regeringens jämställdhetspolitik men bara agitatoriskt definierad.
Nationella Sekretariatet för Genusforskning driver Genuslistan en elektronisk anslagstavla, och på den efterlyste jag könsmaktsordningens defintion och ursprung. Det visade sig att ingen ville kännas vid begreppet. Det var bara ett signalord.
Nu har jag märkt att även unga människor kan uppfatta gamla patriarkatet som ett vetenskapligt definierat begrepp. Det gav mig lust att botanisera ordentligt i begreppsfloran. Alltså anmälde jag mig på Södertörns Högskola till kursen Introduktion i genusvetenskapliga teorier, gick på de inledande föreläsningarna och skaffade litteraturen där definitionerna finns. Jag blev väl mottagen.
Jag har alltså börjat arbetet på att inventera genusord för att skilja mellan definierade begrepp och agitatoriskt bestämda signalord. Blir ansträngningen mödan värd? Jag hade inte förr ställt den frågan förrän dessa notiser kom under mina ögon:
Till vänster besvarar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström frågan hur vi ska nå ett jämställt samhälle i Sverige: ”För att nå dit måste vi alla, varje dag, överallt, utmana de strukturer som stänger dörrar för miljontals kvinnor.”
Till höger refereras ännu en studie som visar att fler män än kvinnor är benägna att ta risker. Den här gången gäller det studenter i nationalekonomi. Andra gånger gäller det grupper jag har observerat ända sedan 1950-talet då jag gjorde upptäckten att kvinnor i allmänhet inte söker befordran förrän de har mer kvalifikationer än vad som krävs medan massor av män glatt försöker när de inte har mer än 80 procent.
Det är vanligt att peka på ”strukturer” utan att precisera vad man då syftar på. Jag har emellertid lagt märke till en sak. De som använder strukturer bär glasögon som skarpt inskränker deras synfält. Därmed ser de bara yttre strukturer som påverkar, inga personlighetsdrag hos individen som kan ha betydelse.
I mitt förra blogginlägg, den 17 januari, gav jag ett tydligt exempel, hämtat ur SCBs underbara Lathund om jämställdhet På tal om Kvinnor och Män som ges ut vartannat år. Det gällde ”Besvär av ängslan, oro eller ångest” och visar en oerhört stark könsskillnad oavsett ålder och hushållstyp. I den rapporten finns fler sådana exempel.
Unga kvinnor och män som sedan årtionden kunnat välja fritt och uppmuntrats till det i sin skola har fortsatt att i huvudsak gå in på sina kvinnliga respektive manliga områden. Att fortsätta tro på att detta uteslutande beror på ”strukturer” är att förvägra individer att ha olika intressen.
Detta att förklara allt med strukturer har så småningom lett in i en absurd situation. Kanske behövs det en Kafka för att skildra den. Jag syftar på följande kombination av fakta.
I den svenska skolan misstrivs sedan länge allt fler pojkar. De avreagerar sig på olika sätt. De blir ett störande element för de studiemotiverade. De får mycket sämre betyg och ingen behörighet att gå vidare. Sedan slås allt fler vuxna män ut på arbetsmarknaden.
Flickorna lyckas bättre i skolan och dominerar nu på alla universitetslinjer utom en. Samtidigt införs krav på akademisk examen för allt fler anställningar.
Reformdrivarna i samhället använder ofta akademiska ord. Det läge vi har nu innebär något som de borde kalla ett paradigmskifte. En gigantisk förändring pågår. Som grupp räknat är kvinnorna inte i underläge, det är ett växande antal män.
Vid sidan av detta paradigmskifte finns det en förändring som inte pågår. Hela den kvinnofrämjande verksamhet som en gång byggdes upp av mycket goda skäl, den fortsätter som om den fått ett eget liv. Fortfarande öppnas och drivs program i syfte att skapa särskilt gynnsamma vägar uppåt för kvinnor.
I detta läge är det inte det minsta underligt att förlorare bland männen utvecklar kvinnohat där de kan, till exempel på H&Ms facebooksida. Inte heller är det underligt att dessa män, som skolan aldrig lärde att uttrycka sig, då använder det könsspråk som de är vana vid.
Vad som däremot är underligt är att kvinnor lever vidare i föreställningen att de som grupp är i underläge. Det märks inte minst på Genuslistan jag berättat om. Där märks också att kvinnor under genusutbildning precis som obildade män kan odla ett lika starkt intresse för könsorgan.
Jag slutar med att återge en färsk inbjudan till ett seminarium i Uppsala. Det blir intressant att se om så småningom även de aktivister som inbjuder till det seminariet gör anspråk på att använda vetenskapligt gjorda definitioner.
