Glädje – och elände

Glädje! Manuskriptet som jag med Evelyns hjälp arbetat på i tre år blir till en bok. Vi har just kommit överens med en förläggare. Boken kommer ut som berättar om mina iakttagelser om kvinnor och män sedan 1930-talet, till exempel 1959 då jag som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund utsåg jämställdhet till mitt profilkrav.

Glädje – och mer arbete. Förläggaren är inte nöjd med titeln Kvinnor och män, roller och dogmer. Vi tvingas fundera på en ny som samspelar med en lockande och upplysande baksidestext. Kom gärna med idéer!

Elände! Två av våra jämnåriga vänner har fått återfall i cancer och är inne i en mycket svår tid. För deras del kan vi inte göra mer än att hålla daglig kontakt. För vår del blir det som hänt en signal. Boken måste bli färdig snart! Vi vet inte hur länge vi är kvar bland dem som har privilegiet att kunna arbeta.

”Könsmaktordningen” – signal, inte begrepp

Ibland kan något som inte står i en artikel vara särskilt intressant. Ett exempel lämnades på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 29 januari i en artikel med rubriken ”Jämställdhet är en fråga om frihet”. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och partiets jämställdhetspolitiska talesperson Hillevi Engström presenterade reformer som partiet vill driva i valrörelsen.

Det som inte står är vad Schlingman tidigare sagt när han intervjuats i Veckans Affärer och vad Engström sagt när hon intervjuats i Svenska Dagbladet: reformerna har ”könsmaktordningen” och ”feministisk analys” till utgångspunkt.

Det är samma utgångspunkt som S-regeringen hade för sin jämställdhetspolitik och som ännu gäller för det partiet. Alliansregeringens utgångspunkt är i stället att varje individ, kvinna som man, ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning inom just de områden där de bästa förutsättningarna finns oavsett kön.

Vad kan ha hindrat Schlingmann och Engström att utelämna ”könsmaktordningen” denna gång? Det troliga skälet är att en skarp motreaktion uppstått bland deras partivänner, bl a. en protest den 23 januari på Brännpunkt av sju M-kvinnor varav ett borgarråd, ett regionråd och fem riksdagsledamöter. Protesterna hade gett de båda ett gott skäl att begränsa texten till de konkreta förslagen och kalla dem ”frihetsreformer”.

Är inte det viktiga just de konkreta förslagen? Finns det skäl att fästa sig vid ”könsmaktordning” hos Moderaterna trots att begreppet rensats bort av alliansregeringens jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni?

Ett skäl är att det även i Folkpartiet finns aktiva som hävdar att man måste tro på ”könsmaktordningen” och sätta på sig ”genusglasögon”. Ett viktigare skäl är att analys och nyckelord styr tänkandet när reformidéer väljs ut, konkretiseras och drivs.

När jag 1959 blev ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund, valde jag jämställdhet som mitt profilkrav. En rad kvinnor och flera män i partiet arbetade hårt för jämställdhet. Länge mötte vi då en mäktig motståndare: föreställningen om ”kvinnans natur”. Detta var en utbredd trosföreställning, och den styrde inte bara de intensivt troende. Den styrde även skaror som inte trodde så intensivt men som ville vara högaktningsfulla mot de troende.

Under min tid som vd i Studieförbundet Näringsliv och Samhälle var ett stort forskningarbete om kvinnans villkor i slutskedet. En av deltagarna, Harriet Holter som senare blev professor, bidrog med begreppet ”könsroller”. Det fördes sedan fram som ett nyckelbegrepp i rapporten ”Kvinnors liv och arbete/Kvinners liv og arbeid” 1962. Jag blev mycket glad över det nya begreppet. Äntligen en murbräcka mot ”kvinnans natur”!

Även andra stimulerades av rapporten och begreppet. I Norge och Sverige etablerades nya forskningslinjer mycket snabbt. Kvinnor visade sig lika duktiga som män att muta in och namnge revir, alltså konstruerades en rad nya begrepp.

Forskningslinjer utvecklades till falanger. Jämställdhet definierades på nya sätt. Mål för jämställdhet började fastställas på det lättaste sättet, alltså i procenttal för kvinnor/män.

Samtidigt började en del begrepp att ”resa” som forskare kan uttrycka det, dvs började användas med en ny innebörd. ”Könsroller” utvecklades hos flera till en lika stark trosföreställning som den om ”kvinnans natur”. Inga andra könsskillnader finns än de som blir ”inlärda” till följd av ”strukturerna” eller ”könsmaktordningen”!

Kvinnor som vågat peka på allt fler rön om könsskillnader från hjärn- och perceptionsforskningen har angripits som kättare.

Begreppen ”könsmaktordning” och ”feminism” analyserades av den jämställdhetspolitiska utredning som tillsatts av Mona Sahlin och som redovisades i Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål, SOU 2005:6. Utredningen slog fast att feminismen är ”så mångfacetterad att det inte längre går att tala om den i bestämd form singularis”.

Det finns alltså inte en ”feministisk analys” utan flera. Utredningen fann ingen grund i ”teori och empiri” för begreppet ”könsmaktordningen” och betraktade ordet som en signal, inte som ett begrepp.

I politiken kan emellertid ett signalord vara viktigare än innehållet i ett begrepp. Det blir en märklig valrörelse om nya Moderaterna fullföljer planen att överta Socialdemokraternas utgångspunkt för jämställdhetspolitiken.

°°°°°°°°°°°°°

Denna text sände jag till SvD den 31 januari. Den 1 februari kl. 08.25 svarade redaktören för Brännpunkt, Lena Karvik, med att tacka för artikeln och lägga till: "Jag har dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej." Hon är därmed ett föredöme i fråga om att ge snabbt besked.

Redogörelsen i artikeln för hur den av Mona Sahlin tillsatta jämställdhetsutredning 2005 kom fram till att "feministisk analys" och "könsmaktordningen" var signalord, inte begrepp, är hämtad från kapitel 13 i det manuskript jag lagt ut på nätet. Välkommen att klicka på Kvinnor och män, roller och kön !