1999 skannade min son in hans text och föreslog att den skulle ges ut. Olika experter på sjölitteratur sade då att även resten av hans unika sjöliv borde skildras. Under andra världskriget hade han t ex tjänstgjort vid utväxlingar av sårade, sjuka och vansinniga krigsfångar.
Jag började gräva i minnen, familjearkiv och offentliga arkiv och skriva allt ivrigare. Så småningom har det blivit två böcker av detta.
Vid Bok- och Biblioteksmässan i september lanseras Från livbåt till flytande palats, en bok på 440 sidor om min fars växelrika sjöliv. Den visar i förbigående att han i sitt eget hem var en älskad gäst.
Jag växte alltså upp i ett matriarkat, och råkade dessutom vara ovanligt lillgammal som spionerade på de vuxna redan från fem års ålder. Under gymnasietiden började jag engagera mig för rättvisa åt flickor som drabbades hårt av att pojkar kvoterades in på ansedda läroverk. Som vuxen har jag fortsatt kämpa för rättvisa och jämställdhet.
Denna del av mitt liv har jag berättat om i ett manuskript, ”Kvinnor och män iakttagna 1933-2009”, som nu försatt mig ”i väntans tider”. Det ligger nämligen för bedömning hos ett förlag.
Under tiden verkar ämnet jämställdhet bli allt livligare debatterat, låt vara med helt nya signalord, t ex genusglasögon, och helt nya begrepp, t ex jämställdhet definierad i procent i stället för i rättvisa villkor och möjligheter.
