Svenskan från härstädes till dubbla agendor

Åter i väntans tider! Mina manus Från livbåt till flytande palats och Kvinnor och män iakttagna 1933-2009 går nu förkortade och vässade till var sitt förlag. Jag får ett andrum. Där inne hör jag emellertid en bön från språket jag arbetat med: Berätta om mig också!

Nog finns det mycket att berätta! Första manuskriptets första kapitel skrevs av min far 1934-1938. Då måste syftningar vara noggrant preciserade och ofta förstärkas med ord som ”härstädes”, ”de sistnämnda” och ”denna min uppfattning”. Denna vilja att vara exakt kom från franskan, överklassens språk och länge norm.

Det påminner mig om att franska lånord ännu på 1960-talet hade fransk betoning. Vi sade ”massi’v” tills Gunnar Emanuel Sträng började eka engelskan genom att säga ma’ssiv. Sedan har ombetoningen fortsatt. Nu trängs gamla ”kronprinse’ssan” undan av kro’nprinsessan.

Tidsandan är ombytlig. Ordet ”daghem” har bytts mot dagis och”könsumgänge” mot sex. Det är nu ovanligt att höra eller läsa orden ”flickor” och ”kvinnor” . De ersätts av tjejer samtidigt som ”ynglingar” och ”män” ersätts av killar.

Barnspråk har flyttats upp i vuxenvärlden och där fått sällskap av ord som flyttats ned från vetenskapens värld. Förr ombads man att ”lämna urinprov”, nu att kissa i bägaren. När jag var barn drabbades människor av ”kräfta” som gav ”svulster”. En del fick ”slag”. Nu får människor cancer som ger tumörer, eller de drabbas av stroke.

Svenskan präglades av plattyskan och har sedan inspirerats av franskan och högtyskan. Nu verkar svenskan bara ha ögon och öron för engelskan. Då måste ”spädbarn” heta bebis, ”lagarbete” ersättas av teamwork och ”uppdrag” upphöjas till mission. En märklig förändring är att ordet ner i butiker och restauranger kommit att ersätta ”fram”, ”framåt”, ”bort”, ”bortåt” och att tuff i massmedia kommit att ersätta ”tung”, ”hård”, ”svår”, ”påfrestande”, ”krävande” och ännu fler ord.

Det är vanligt att talare och skribenter vill blåsa upp sina ord. Många säger t ex i nuläget när de menar ”nu” och regelverk när de menar ”regler”. Med en blick på engelskan går det ännu lättare att blåsa upp ord. Då kan man t ex sätta– eller lägga – fokus. Man kan sätta sin agenda eller anklaga någon annan för dubbla agendor. Jag vågar inte använda sådana ord. Jag är nämligen inte säker på om de bär något eget innehåll eller bara är respekthöjande dekorationer som skulpturerna på Vasas akterskepp.

Det märkligaste med min barndoms och ungdoms svenska var tilltalet av okända. När man i Danmark och Norge utan vidare kunde säga De, i Tyskland Sie och i Frankrike Vous, måste man i Sverige akta sig för att säga Ni. Det fick användas bara efter att titel hade uttalats. Att bedöma rätt titel och att Ni-a korrekt var en klasskiljande konst som de flesta svenskar aldrig lärde sig. Efter 1960-talet har ingen behövt lära sig den konsten. Klasskillnader markeras på andra sätt.

Det märkligaste under de senare årtiondena gäller ordet ”sambo”. Alla var vana vid att den som bor i en stad kallas ”stadsbo” och den som bor på landet kallas ”lantbo”. I städer finns ”stadsbor”, på landet ”lantbor”. Personer som bor samman bör därmed kallas ”sambor”, en sådan person ”sambo” – med samma betoning som ”stadsbo” och ”lantbo”.

Betoningen kom emellertid för det mesta att bli sambo som i hambo. Jag har en gissning om orsaken. Ordet sambo med samma betoning som hambo fanns faktiskt och var känt av de rimligt allmänbildade! Ordet betecknade enligt uppslagsböckerna en ”avkomma av indian och neger”. Var och en som visste detta kan som ett skämt ha presenterat sin sambo med den betoningen för att leda tanken till den exotiske främlingen.

Med betoningen sambo som i hambo blir ordet så främmande att det börjar tappa pluralformen ”sambor”! Man kan numera höra till och med programledare i Rapport och Aktuellt säga sambos när de menar ”sambor”.

Olyckshändelser drabbar även språk. Jag tror inte svenskan är särskilt drabbat. Jag är däremot övertygad om att bättre försvar och ordrykt behövs. Det är t ex inte värdigt Sverige att regeringens alla departement har e-postadresser enbart på engelska.

Gör fler självgående och ansvarstagande!

Allmän städdag 4 april här i Sollentuna, ett försök att göra vad många bostadsrättsföreningar, samfälligheter och båtklubbar gör inom sina områden. Jag cyklar till min station.

Ingen folksamling vid starten. En av eldsjälarna i ”Tryggt & Snyggt’” är beredd med arbetshandskar, gripklostänger och sopsäckar. Två arbetsvilliga utrustar sig. Jag har förut lagt märke till dem. De tillhör den lilla minoritet av folk som spontant tar ansvar.

Iväg med sopsäck. Hittar snart bandspelare i bitar, diverse plastförpackningar, knycklade aluminiumburkar och mycket wellpapp – våt! Ser inga andra plockare ute. Inspekterade hela området 5 april och sedan då och då därefter. Förfärligt skräpigt. Det kommer att så förbli tills plockarna som kommunen skickar ut gör sitt.

Visst var idén om en allmän städdag god – men har den en chans när nu de flesta människor vant sig vid att inte behöva ta personligt ansvar? Vi måste börja fundera över metoder som får fler människor att ta ansvar för sin omgivning. Själv skönjer jag de här:

1 Gör det lättare att slå larm till kommunen. Den som sett något galet skall inte behöva leta sig fram till rätt instans. Bra att lyktstolpar skyltar sitt nummer så man vet vilken lykta som slocknat - det behövs skylt om vart man då skall vända sig. Alla gång/cykelvägar måste ges namn så att fel kan anges även längs dem.

2 Gör en del kommunalt ansvar lokalt. Bostadsrättsföreningar, fastighetsägare, boende och butiker är de direkt berörda av hur deras område fungerar och ser ut. De har orsak att t ex själva få någon att ta en spade och befria ett galler från skräp som skapat översvämning.

3 Inför, sprid och propagera för en ”Miljöloggbok”. På många arbetsplatser kan folk få en ”Motionsloggbok” där de antecknar sina stärkande ansträngningar. Fler stimuleras att slå larm eller själva göra enkla förbättringar om de antecknar sina nyttiga gärningar i en "Miljöloggbok" och ges chans att tävla med dem.

Fler som vill arbeta för att utveckla dessa tre metoder?