Varför göra väsen av att jag bloggar? Skälet är att gamla som regel är osynliga och ohörda. Jag vill ändra på det!
De som bär genusglasögon ser ett glastak över kvinnorna. Ovanför det taket ser de inte kvinnorna som ryckt upp till positioner i toppen. Nedanför glastaket ser de inte att de allra flesta av männen finns just där. Inte heller ser de att fler och fler män slås ut från arbetslivet.
Det jag ser av glastaket är att det blivit allt trasigare. Ovan för det ser jag kvinnor i ökande antal. Dessutom ser jag en solid glasvägg framför mig och andra gamla. Oavsett vitalitet och kompetens är vi placerade bakom den väggen så att vi varken syns eller hörs.
Osynlighetsväggen finns även i Folkpartiet trots att det varit pådrivande för lagen mot åldersdiskriminering. Alltså kandiderade jag i partiets provval inför riksdagsvalet! Har berättat om det på bloggen. Skriv kandidat observerar i sökrutan till vänster så kommer du till första inlägget och kan sedan vandra vidare mot nuläget.
Så många röstade på mig att en tredjedel av alla kandidaterna fick färre röster. Jag kom alltså genom glasväggen vad Folkpartiet centralt beträffar. Men glasväggen finns ju överallt, även i Sollentuna.
Nu hoppas jag att Vi i Sollentuna genom denna intervju kan hjälpa mig genom även den lokala glasväggen.
Den som ställer upp för intervju måste vara beredd på att inte alla ord kan återges exakt som de fällts. Jag menar till exempel inte alls som det står i bildtexten att den svenska skolan är anpassad för flickor.
En skola som konstruerats och utvecklats så att alla måste gå i den oavbrutet under hela uppväxten är inte anpassad för något av könen. Men den har råkat bli sämre anpassad för pojkar än för flickor! Annars skulle inte allt fler pojkar misslyckas!
Intervjuaren, Simon Markusson, har gjort bättre ifrån sig än de flesta som intervjuade mig innan jag placerades bakom glasväggen. Jag har därför skannat in hela artikeln och mejlar den gärna.
Jag vill vara en ombudsman för pojkarna som misslyckas i skolan. Sedan 1962, då jämställdhet gjordes till ett av skolans huvudsyften, har man envist försökt ändra flickorna. Ta för er! Flickorna har alltså i över femtio år uppmuntrats att bli mer lika pojkarna. Resultatet kan ses i det här diagrammet i Lathund för jämställdhet som ges ut av SCB:
Flickorna har alltså fortsatt att välja linjer som kvalificerar dem för yrkesområden där lönerna ofta är låga. Den stora skillnaden i livslön mellan kvinna och man, 3,6 miljoner, orsakas just av detta val.
Och hur vill politiker och skolan nu göra för att minska antalet pojkar som misslyckas? Det som sagt hittills: genom att förbättra undervisningen i jämställdhet. Det var metoden för att ändra flickorna, metoden som misslyckats i femtio år. Att ändra pojkarna med samma metod kommer också att misslyckas.
Det är skolan som måste omkonstrueras – och arbetslivet där man måste lära sig att ta ut medarbetare för befordran uppifrån och efter kompetens och inte efter deras framfusighet.
KOMMENTERA