Skrev det här inlägget 7 december, försökte föra in det samma dag. Omöjligt: bilderna kom upp bara som kod! Igår, när vi firade min hustrus fyllda 86 år, var vårt hem fullt med datakunniga ättlingar. Problemet enkelt: Någon av mina ostyriga fingrar hade tryckt knappen HTML. Här kommer inlägget på åttonde dagen.
Nils Bejerot dog för 25 år sedan. Alltså anordnar RNS och Carnegieinstitutet ett minnesseminarium. Han var en nyckelperson för dem båda. Jag deltar eftersom Nils Bejerot blev en inspiratör för mig då det gäller att observera och analysera.
Jag sitter bland deltagarna och funderar. Vad hoppas jag på att få veta? Det första gäller något som jag skrivit om i min bok om jämställdhet: Kvinnan, mannen tidsandan och den fria tanken. Det står i kapitel 12, avsnittet Mothugg inte alltid kränkning. En statistiskt konstruerad kvinna.
Jag hade börjat samarbeta med Nils Bejerot i det första skedet av AIDS-pandemin. Det var en tid av yrvakenhet men i den deltog inte Bejerot. Han koncentrerade sig på vetenskapligt grundade observationer och systematisk analys av dem. Därmed ingrep han på ett sätt som imponerade på mig och som jag därför berättade om i min bok:
”Nils Bejerot hade sett att en vetenskapligt mycket välgjord och omfattande presentation av den uppseglande pandemin hade gjorts av en läkare, Michael G. Koch, och låtit Svenska Carnegie Institutet ge ut hans bok 1985 med titeln AIDS – vår framtid? Koch hade emellertid det emot sig att han var tysk, alltså lätt att beskylla för nazism, och att han var distriktsläkare i Karlsborg, alltså inte värd att lyssna på jämfört med professorer i Stockholm. Han låg emellertid före i kunskaper genom att han tillhörde en sedan flera år samarbetande grupp läkare i flera aidsdrabbade länder, även i Afrika.”
Avsnittet i min bok om jämställdhet handlar inte om främst om detta utan om observationer jag gjorde av Nils efter att ha hört ett rykte: Nils Bejerot föraktar kvinnor. Låg det något i ryktet? Jag berättar i boken att jag hos Nils fann likgiltighet mot individer oavsett kön, nämligen mot dem som inte är inställda på att utvecklas men som trots det har pretentioner på att vara viktiga.
Min fråga när jag nu sitter bland åhörarna: Kommer seminariet att visa om jag tolkade Nils rätt?
Första föredraget hölls av Kerstin Käll, överläkare vid Beroendekliniken i Linköping. Hon berättade hur Bejerot gett henne uppmuntran och stöd, till och med tipsat om bästa ämnet för just henne att doktorera i.
Kerstin Käll beskrev fem olika element i Nils Bejerots forskningsinsats. Det kan sammanfattas så att han av väl genomförda och belagda observationer skapade en ny teoretisk modell för att förstå karaktären av narkotikamissbruk. Den utmanade det rådande synsättet: missbruk är bara symtom på orsaker i samhället och/eller i individen.
Nils Bejerot blev våldsamt angripen, ofta med hämningslöst valda vapen. Det slog inte ned honom. Han utvecklade ett tänkande och en formuleringsförmåga som hjälpte honom.
Första citatet här bekräftar en erfarenhet jag själv gjort. Det andra påminner mig om stora företag som blivit dumma genom långvarig framgång. Min roman Läget under kontroll utspelar sig i ett sådant företag. (Utges snart även som ebok.) Tanken i det tredje citatet försöker jag själv leva efter.
Det avslutande föredraget hölls av Jonas Hartelius, från början assistent till Bejerot och så småningom mycket anlitad expert i narkotikafrågor. Även han var en nyckelperson när RNS och Svenska Carnegieinstitutet bildades.
Det som Hartelius berättade hjälpte mig förstå varför Nils Bejerot blivit en sådan inspiration för mig. Han hade samma inställning som jag mött hos syndikalister och socialister bland Bohus-Malmöns stenhuggare. Deras företrädare hade inställningen att individen bör ”förkovra sig”, alltså öka sin bildning.
Den inställningen hade för övrigt hela arbetarrörelsen ända tills grundskolan kommit igång. Då försvagades den av inställningen: skolan tar hand om ungen! Nils Bejerot släppte aldrig kravet på ansvar för individen. Därmed var han folkbildare i hjärtat, och det märktes tidigt i hans gärning.
Alltså blev BAMRÄSKY viktig för honom, balans mellan rättigheter och skyldigheter – och detta i en tid då rampljuset bara riktades mot rättigheterna. Även massmedias viktigaste uppdrag, yttrandefriheten, blev viktig för honom.
När det gäller kriminalitet tillförde Nils Bejerot kunskapen att den har väsentligt olika karaktär. Det är till exempel en skarp skillnad mellan småbrottslingar och de stora stötarnas ledare. De senare tänker rationellt inför varje stöt!
Bland de brev som lästes upp till mötet var ett från Carl Persson, rikspolischef länge och även under Norrmalmstorgsdramat. Att dramat fick en oblodig lösning berodde inte minst på att han lyssnade på Bejerots råd. Det var grundade på inlevelse både i offren och förövarna kombinerad med forskningens tidigare rön.
Det blev också Nils Bejerot som gav det vetenskapliga och internationellt spridda namnet på fenomenet att gisslan kan ty sig till sina fångvaktare: Stockholmssyndromet.
Vad Nils än gjorde kunde han räkna med att bli förföljd och misstänkliggjord. Det gick så långt att någon försökte få en tidning att publicera en artikel som han påstods ha skrivit. Artikeln innehöll förslag om att alla hivsmittade skulle placeras på en isolerad ö. Trots att den inte infördes, spreds den och blev trodd av många.
Hur kunde Nils Bejerot klara denna förföljelse?
Det här ger en bit av svaret. Nils Bejerot ”skrev av sig”, inte minst i FolketiBild/Kulturfront. Han uttryckte alltid sina observationer och slutsatser och blev allt skickligare i att skriva. Ägnade sig bland annat åt att nagelfara varenda mening han skrev så att varken den eller något i den skulle kunna brytas ut och citeras komprometterande ur sitt sammanhang.
Skälet till att han gjorde så var att det, på socialhögskolorna till exempel, cirkulerade listor med Bejerot-citat, vanställda till sin innebörd genom att vara tagna ur sitt sammanhang. Det gällde ju att visa att Bejerot var fascist!
Nils Bejerot klarade påfrestningen, och en bidragande orsak till det var nog hans humor:
Under seminariet hade lämnats flera exempel på att Nils Bejerot stött och uppmuntrat många oavsett kön, alltså även kvinnor. En av de sista tablåerna Hartelius pekade på gällde kompanjonskapet mellan honom och hustrun Carol.
Jonas Hartelius berättade närmare om punkterna i tablån och slutade med orden att Nils Bejerot aldrig skulle ha kunnat göra vad han gjorde utan Carol.
